Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färg och tecken - Färgfel - Färgginst - Färgkulla - Färgning av importerat frö - Förgtistel - Färgväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färgfel — Färgväxter
541
turen förekomma djur som likna
denna färgtyp. Bruna hästar ha
rött färgämne på kroppen i
allmänhet, men svart man och svans
samt ofta svart färg även på
huvud och ben. Tigrerade djur ha
svarta strimmor på röd botten.
Stickelhåriga djur ha vita och
färgade hår blandade om varandra.
Bli de vita håren hos en häst så
talrika att de sätta sin prägel på
djuret, talar man om skimmel.
Alltefter de färgade hårens
utseende får man t. ex. svartskimmel
eller rödskimmel. Vildfärg
förekommer bl. a. hos kaniner. De
enskilda håren äro mörka i bägge
ändar men ljusa på mitten. —
Många djur ha på olika ställen av
kroppen större eller mindre vita
fläckar. Äro dessa placerade på
huvud och ben kallas de vanligen
tecken. Äro de vita fläckarna
oregelbundet utbredda över kroppen
talar man om brokiga nötkreatur,
medan en häst av sådant utseende
kallas skäck. Tecknen ha olika
namn alltefter sin storlek och
plats. Stjärn är en vit fläck i
pannan. Har stjärnen en smal
förlängning ned längs näsryggen
talar man om skjuten stjärn. En bred
sådan strimma kallas bläs. Går
den över på underläppen blir det
genomgående bläs. En bläs som
når ut över ögonen kallas hjälm.
En vit fläck på nosen kallas snopp.
Tecknen på benen kallas alltefter
sitt omfång vita ballar, kronor,
kotor, halvstrumpor eller
helstrumpor.
Färgfel, se Ostfel.
Färgginst, se Ginst.
Färgkulla (Anthemis tinctoria) är en
korgblomstrig ört (familjen
Com-positae) med uppstigande, greniga
stjälkar av upp till 70 cm höjd,
pardelade, smalflikiga blad täckta
av gråvita, silkeslena hår och i
grentopparna ensamsittande
blommor av prästkragetyp men med
både disk- och kantblommor gula.
Färgkullan är ett allmänt ogräs på
vallar, renar, järnvägsbankar och
andra torra lokaler över större
delen av Sverige. Den är mångårig
och kan föröka sig med lösslitna
bitar av rotstocken. Dess
viktigaste spridningsmedel är emellertid de
små fyrkantigt toppformade fröna
(rättare frukterna), av vilka varje
planta bildar ofantliga mängder.
Färgkullan hade förr medicinsk
användning och har även — som
namnet anger — nyttjats som
färgväxt (för att färga ylle och silke
gult). D.L.
Färgning av importerat frö skall
utföras av tullmyndighet före
frövarans införande i landet och har
tillkommit för att köpare själv
skall kunna avgöra, om varan är
av svensk eller utländsk
härstamning. Lag härom utfärdades den 1
juni 1909 rörande rödklöver,
alsi-keklöver och humleluzern,
utsträcktes 1919 till nästan allt
barr-trädsfrö, 1922 till vitklöver,
timo-tej, hundäxing, ängssvingel, kålrot
och rova samt 1930 till engelskt
och italienskt rajgräs samt
ren-losta. Säljare av på sådant sätt
behandlat frö är skyldig att på
emballage, i faktura o. dyl.
angiva dylik vara såsom ”utländskt
frö”. En färgad frövara igenkännes
på att en del frön äro rödfärgade.
H. W—e.
Färgtistel, se Safflor.
Färgväxter innehålla ämnen
användbara vid färgning av tyger, garner
m. m. De flesta färgväxter spela
numera ganska liten roll, sedan det
blivit möjligt att på kemisk väg till
billigt pris framställa goda
färgämnen. På senare tid har
växt-färgning dock åter kommit till
heders i samband med hemslöjdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
