Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granbarkborren - Granbarrlöss - Grankottmottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
Granbarrlöss — Grankottmottet
ligen sammanfaller svärmningens
början med den första lugna
sommarvarma dagen på våren.
Barkborrarna gnaga sig in under
barken, där de anlägga gångsystem
bestående av en rätt stor
parnings-kammare med vanligen 2 å 3 från
denna i fiberriktningen löpande
modergångar. Larvgångarna, som
äro ganska korta, sluta med en
utvidgning, där larverna
förpuppas. Den efter ca 8 veckors
utvecklingstid kläckta unga
skalbaggen lämnar trädet först efter
avslutat näringsgnag, vilket utövas
under barken och pågår några
veckor. Därefter bege sig
skalbaggarna ned till marken, där de
övervintra under markbetäckningen.
Granbarkborren angriper
uteslutande gran, såväl liggande som
stående träd. Vid massförökningar,
vilka uppkomma efter
stormhärjningar, snöbrott m. m., attackera
barkborrarna fullt friska träd,
varvid de koncentrera sina angrepp
till trädgrupper, beståndsdelar
eller t. o. m. hela bestånd. Resultatet
av dessa angrepp är att de
hemsökta träden torka. Växtliga,
gärna kortkroniga, äldre och
medelålders granar angripas med
förkärlek, detta gäller även de plötsligt
friställda stammarna. Senvuxna
träd eller margranar angripas
endast undantagsvis. Vid sina
angrepp åtföljes granbarkborren av
■en annan barkborreart, sextandade
barkborren (se d. o.), vilken senare
emellertid endast ynglar i de
tunn-barkiga delarna av trädet, såsom
toppar och kvistar.
Granbarkborren hör till våra svåraste
skadegörare i skog. Efter naturkatastrofer
eller mycket omfattande
huggningar kan den åsamka synnerligen
stora förluster på stående skog.
Skadegörelsen får dessutom ökad
betydelse därigenom att de
angripna träden nedsmittas med blåyta,
vilkas porer barkborrarna
överföra. Då granbarkborren utgör en
ständig fara för skogen, bör man
undvika allt, som kan bidraga till
dess förökning. Sålunda bör man ej
låta grovbarkigt huggningsavfall
eller timmer ligga kvar obarkat i
skogen. Vindfällen böra upphuggas
och barkas före mitten av juni.
Hotas skogen av en massförökning
av granbarkborren, vilket i regel
är fallet andra året efter en större
stormfällning eller kraftigare
huggning i äldre skog, böra
fångstträd (se d. o.) utläggas våren före
den väntade massvärmningen.
W. B.
Granbarrlöss, se Bladlöss.
Grankottmottet har askgrå
fram-vingar med tre vita, i svart
infattade tvärband, vingbredd 25—28
mm. Larven är mörkt smutsröd,
med mörka rygg- och sidoband.
Den angriper grankottarna,
förstör fröna fullständigt och gör
stora hål i kottefjällen. Den avlägsnar
T. v. kotte, vars topparti stannat i växten
på grund av grankottmottelarvens angrepp.
T. h. genomskuren kotte med larvgångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
