Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Histidin - Hjorthals - Hjorthornssalt - Hjortron - Hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
Hjorthals — Hjul
mängd i äggvita av olika ursprung,
såsom i kasein, hämoglobin m. fl.
F.
Hjorthals, exteriör benämning på
hästhals med konkav mankam och
konvex struprand. Motsatsen kallas
svanhals (se Hästens exteriör).
Dhl.
Hjorthornssalt, en blandning av
primärt och sekundärt
ammoniumkar-bonat samt karbaminsyrat
ammonium. Saltet avger ammoniak. Det
utgör en vit massa och användes
vid bakning. Förr framställdes
hjorthornssalt av hjorthorn, varav
namnet, numera framställes saltet
ur ammoniak, kolsyra och vatten.
F.
Hjortron, se Bär.
Hjul. Med hänsyn till materialet
kunna tre olika typer av hjul urskiljas
på lantbrukets maskiner, det
järnbeslagna trähjulet,
luftgummihjulet samt järnhjulet. — Det beslagna
trähjulet består av nav, ekrar och
en krans av lötar, sammanhållna
med en järnring (skoningen eller
beslaget). Na vet utgör es av hårt
trä, såsom ek, björk, bok eller ask,
väl torrt. Navet förstärkes på båda
sidor med järnringar. I navets
centrum borras ett hål, i vilket
hjulbössan stickes in. Nav av stål
finnas också, bestående av en
cylinder med rörliga flänsar som
skruvas ihop omkring ekrarna med
bultar. I stället för vanliga
hjulbössor ha också i mindre utsträckning
bössor med kullager kommit till
användning. Dessa minska
friktionen och nedbringa arbetet med
smörjningen till ett minimum. På
kullagerbössorna finnas nipplar,
genom vilka fett intryckes medelst
en handsmörjpress. Vid användning
av vanliga bössor få hjulen
avtagas och vagnssmörja påstrykes på
axeln. — Ekrarna göras även av
hårt trä. Deras antal brukar på
De järnbeslagna trähjulen måste dragas
över hindren. I luftgummihjulen pressas
hindren in utan att förorsaka nämnvärt
motstånd.
arbetsvagnarna vara 10—14. De
fällas in med tappar i nav och
lötar eller klämmas fast mellan
flän-sarna i ett stålnav. Lötarna göras
av bok, björk eller ask. I varje löt
äro två ekrar infällda. De olika
löt-bitarna sammanhållas dels genom
nitar i skarvarna, dels genom
skoningen (hjulringen), som pålägges
varm, varvid den vid avsvalningen
krymper och sammanpressar
lötarna. Ringen fästes sedan ytterligare
med spikar. — Hjulen göras
vanligen skränkta, med en vinkel av
2—3 grader, varigenom navet och
ringen ej komma i samma plan.
Hjulaxlarnas tappar böjas därför
något nedåt och göras dessutom
koniska, varigenom de bärande
ekrarna trots skränkningen komma
att stå nästan lodrätt. Genom
skränkningen blir hjulet starkare
och avståndet mellan hjulens övre
kanter blir större, varigenom
platsen för överredet blir vidare. —
Hjulet fasthålles på insidan av den
på hjulaxeln fastvällda stossringen
(stossen) samt på utsidan av en
mutter. — Luftgummihjulen äro
gjorda av stål med innerringar
(slangar) och ytterringar (däck)
av gummi. I stället för lötar finnes
en krans av stål, den s. k. fälgen,
på vilken ringarna krängas. Förr
använde man mest begagnade
bilringar till arbetsvagnar, men
senare har upptagits tillverkning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
