Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
Hovbeslag
inåt, tjänar till att leda sömmet,
så att det kommer ut på
hornväggen. Sömtagen böra vara 2y2—3
cm höga. När sömmet slagits in till
sin fulla längd, böjes det om med
hammaren. Sedan alla söm slagits
i och böjts, går man över sömmen
ännu en gång med ett hammarslag
på huvudena och med nit järnet (se
Hovslagareverktyg) stött mot de
omböjda sömmen, så att
sömkling-an böjes mot helt horn. Sömmen
avklippas med en vass tång
(klipptång) så nära hornväggen som
möjligt. Med raspen göres en liten
försänkning strax under sömändan
och därefter sker nitningen genom
att nitjärnet hålles mot sömändan,
medan man med hammaren slår på
sömhuvudet. Ett väl nitat söm
skall ha en fyrkantig nit, som
ligger gömd i den härför avsedda
försänkningen. Över skons ytterkant
överskjutande horn raspas bort och
tåkappan slås an mot hornväggen
i sitt läge. Sedan skoningen är
färdig, bör man aldrig underlåta
att ännu en gång besiktiga hästen
för att tillse, att beslaget blivit
anlagt riktigt och att hästen ej efter
skoningen visar hälta. — Vid
verkning av unghästar, bör denna ske
efter samma principer som
beträffande äldre hästar.
Utsikterna till goda resultat
med verkning, då det gäller att
rätta felaktigheter i hovform
och benställning, äro större
ju yngre djuret är.
När hästen nått 6-årsåldern, ha
leder och senor stelnat till, så att
utsikterna till gynnsamma resultat ej
längre kunna påräknas. Redan när
ett föl är 14 dagar—3 veckor kan
man med en vass kniv skära ner en
för hög del av hoven, medan en
mer-belastad del sparas. — Hovbeslaget
har en väsentlig uppgift vid
rättandet av felaktiga hovformer och
benställningar. Enär hästmaterialet
tidigare bestått huvudsakligen av
lätta djur med god kvalitet i
skelett, leder och senor, och vägarna
ännu ej börjat byggas
huvudsakligen för biltrafik (med hårda ytor),
spelade felaktigheter i
benställningar och felbelastningar i
hovområdet icke samma roll som i vår
tid. Det har tyvärr visat sig vara
ett faktum, att tämligen parallellt,
med den genom importer och
avels-urval ernådda ökningen av massan
i hästarna följer en försämring av
vävnadskvaliteten (se d. o.).
Försämringen i vävnadskvaliteten
visar sig tyvärr ofta mycket tydligt,
i hovarna.
De tyngre hästarna ha en hel
rad hovsjukdomar i anslutning
till en felaktig belastning av
hovarna.
Vanliga förekommande exempel på
felaktigheter äro
hovbroskförbe-ning, stengalla, skevhov, krumhov,
platt- och fullhov, skador i
hovbenet samt ringkota (se
Hovsjukdomar). — Den vanligaste
felaktiga benställningen hos våra
tyngre hästar är marktrånghet,
dvs. en ställning, där hovarna
flyttats närmare varandra än
normalt. Vid denna ställning belastas
hovens ytterhalva mest och slites
ned, så att den blir lägre än
inner-halvan. En sådan hov skall verkas
på innersidan efter principen lika
höga hovhalvor (se ovan). Den
marktrånga ställningen är ofta
kombinerad med tåtrånghet, dvs.
tårna äro ej riktade rakt framåt
utan mer eller mindre inåt. Hästen
säges vara gåsfotad. Vid denna
felaktiga ställning belastas och slites
vanligen yttertån mest. Vid
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
