Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovbeslag
685
ning av en sådan hov, sänkes
in-nertån, medan yttertån sparas.
Motsatsen till marktrånghet är
markvidhet. Här ha hovarna
flyttats abnormt långt från varandra.
Vid denna ställning slitas hovarnas
innersidor fortast. Vid verkning
sparas innersidorna, medan
yttersidorna sänkas. Skulle det visa,
sig, att man enbart med verkning
ej kan åstadkomma lika höga
hovhalvor, använder man sig med
fördel av s. k. delskor. Dessa skor
användas framför allt på föl och
unghästar. Av delskor finnas olika
typer, nämligen i/rsko, %-sko och
halvmånformig sko. För att höja
en för låg del av en hov på en äldre
häst, använder man sig av
läderkilar, som läggas mellan skon och
hoven på den för låga delen. Hos
äldre hästar kan man med
verkning och beslag ej påräkna någon
korrektion. Här får man i stället
lägga huvudvikten vid att öka
understödet i sidled, så att jämnast
möjliga slitning erhålles. Vid den
höggradigt marktrånga gången
flyttas beslagen utåt på hovarna
så långt som går. Man riktar med
andra ord innerarmen trångt,
medan ytterarmen riktas vitt, ja
denna arm dragés ut så vitt, att en
sidokappa bör dragas upp på
skoarmen för att ge skon stöd mot
hornväggen. — Till hästar med
höggradigt marktrång ställning
böra särskilda beslag
användas-Dessa ha en normalt bred
inner-arm, medan ytterarmen är
betydligt bredare och även något längre
än innerarmen. Skon ger möjlighet
till en kraftig vidriktning på
ytterarmen. Detta beslag, som
benämnes ”sko för marktrång ställning”,
är försedd med en sidokappa på
ytterarmen. Slitningen blir avsevärt
jämnare på en sådan sko än med
lika breda armar, varför
hållbar
heten ökas väsentligt. Beträffande
sjukbeslag se d. o. och
Hovsjukdomar. Vinterskärpning.
(Se bild på sidan 680.) För att
hindra hästarna att halka på snö
och is måste skärpning anbringas
på beslaget vintertid. Det råder
beträffande skärpningsmetoder rätt
stor förbistring i vårt land. Varje
landsdel har sin skärpningsmetod.
Att så är fallet, är ej ägnat att
förvåna med tanke på de stora
skiljaktigheterna i klimat-,
arbets-och vägförhållanden, som råda
in-nom vårt långsträckta land.
Skärp-ningsmedlen kunna indelas il)
fasta hakar och grepp eller ”gräv”,
2) utbytbara skärpningsmedel. I
äldsta tider, innan man börjat
anlägga beslag under hovarna, slogs
vintertid en brodd, s. k.
vikinga-brodd eller isbrodd i hovens tådel
för att hindra hästen att halka.
Sådana isbroddar användas
fortfarande på sina håll i Finland. Fasta
hakar och grepp i skorna är en
gammal skärpningsmetod, som
fortfarande användes i landets
norra delar. Innerhaken är i regel
stum, medan ytterhaken har
formen av en pyramid eller är
egg-formad. Den skärpta haken bör
aldrig vara mer än % cm högre än
den stumma. — Av utbytbara
skärpningsmedel finnas flera typer.
Skruvhakar finnas i en massa
modeller. Vanligast äro de s. k.
fasonhakarna, t. ex. hålkälhakar,
vinkelhakar, H-hakar, X-hakar, Z-hakar
osv. Andra skruvhakar äro de
kon-formade eller pyramidformade. Av
de senare finnas sådana med
stålkärna och andra med gummikärna.
Dessa hakar benämnas
Virsboha-kar, Strömsholmshakar,
travarhakar osv. En skruvhake består av
bröstning, tapp och skärpning.
Fasonhakarna skärpa sig själva, så
länge det finns något kvar av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
