Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hår - Hårda eller hårdskaliga frön - Hårdmunthet - Hårdsot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårda eller hårdskaliga frön — Hårdsot 717
växla starkt i utseende allt efter
växtarten och den uppgift de fylla.
Man talar om ull- eller filthår
(långa, tättställda), stjärnhår
(mer eller mindre starkt gr eniga),
sköldhår (i spetsen tillplattade),
borst (styva och stickande),
klät-terhår (kloformigt krökta; finnas
hos snärjmåra och många andra
klättrande växter) osv. Körtelhår
avsöndra oljor, klibbiga ämnen
eller dylikt. Nässlor och andra
växters brännhår äro spröda och
gå lätt av varvid innehållet, som
består av myrsyra eller annan
hud-retande vätska kommer ut. —
Bomull framställes av de långa,
encelliga håren på bomullsbuskens
frön. — Om rothår se Rot. D. L.
Hårda eller hårdskaliga frön
förekomma företrädesvis hos
baljväx-terna. Sitt namn ha de fått
därav, att fröskalet är
ogenomträngligt för vatten. Om de läggas på en
fuktig groningsbädd, kunna de
därför ej svälla och gro utan
förbli hårda och torra under
mycket lång tid. Under naturliga
förhållanden på fältet gror emellertid
ett stort antal av dem efter längre
eller kortare tid, varför de dock
anses ha ett visst utsädesvärde,
olika hos olika arter. Vid
frökon-trollanalys medräknas sålunda i
den beräknade grobarheten hos
blåluzern alla hårda frön, hos
rödklöver och luddvicker halva
antalet och hos övriga vallbaljväxtslag
en tredjedel av desamma.
Hårdska-ligheten kan upphävas genom
rep-ning, nötning eller annan åverkan
å fröskalet. Om sådan utföres på
maskinell väg, måste försiktighet
iakttagas, så att ej i stället brutna
groddar uppkomma. G. N. L.
Hårdmunthet eller hårdmynthet
kallar man hästars sed att ”ligga på
bettet”. Dessa hästar äro mer eller
mindre okänsliga för styrning vid
ridning och körning. De bita tag
om bettet, spänna sig i halsen och
vilja bara rusa rakt fram. Felet
beror ofta på en felaktig inkörning,
när hästarna äro unga. Vill hästen
”ta bettet” för ett ögonblick, bör
han få det. I detta fall är det
absolut förkastligt att sätta hårt
mot hårt. Det händer, att det blir
nödvändigt att använda ett något
skarpare bett, men att förse dem
med exempelvis sporrklingor, bör
ej ske. En hårdmunt häst skall i
stället lockas att leka med bettet
på tungan genom att man
använder bett med s. k. berlocker, små
rörliga metallkulor eller knoppar.
Man använder sig även ibland av
bett, tillverkade av gummi för att
”tina upp” hästen i mun. Dhl.
Hårdsot är en svampsjukdom på
korn, tillhörande sotsvamparna, en
grupp basidsvampar, som
parasitera på andra växter och
kännetecknas av att mycelet inom vissa
delar av värdväxten uppdelas i
vanligen tjockväggiga sporer, som
tillsammans utgör en svart eller
brun pulvermassa. När dessa
sporer gro, vilket kan ske
omedelbart eller först efter längre tids
vila, bildas en kort myceltråd, från
vilken tunnväggiga sporer
avsnöras. Hos en del arter infekteras
värdväxten direkt genom dessa,
hos andra bildas först ett i jorden
saprofytiskt levande mycel av kort
varaktighet, vilket, då tillfälle
gi-ves, intränger i en värdväxt på
groddplantstadiet. — Av största
betydelse för växtodlingen äro de
sotsvampar, som angripa
sädesslagen. Beträffande hårdsoten visar
sig denna genom att kärnorna i
kornet (vanligen alla) i axet
ombildas till en av de hinnaktiga
agnarna omgiven hård svart
massa, som vid tröskningen kläms
sönder till ett pulver. Dessa sporer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
