Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736
Hästens exteriör
da liggytor. Man talar om löst
bogläge, då bogpartiet ej sluter an
bröstkorgen så tätt som önskvärt;
fast bogläge är motsatsen.
Rörelsen blir mera vaggande vid löst
bogläge än vid fast. Med låst eller
bunden bog menas ett tillstånd, då
hästen genom att rotera främre
extremiteterna utåt tar stöd med
armbågarna mot bröstet. Dessa
intryckta armbågar medföra ett kort
och stötande steg. — Bringan
önskas bred och muskulös hos
arbetshästar. En mycket bred och
muskulös bringa kallas
lejonbringa, en smal och urholkad
kallas getbringa. Skjuter
bröstbens-spetsen fram, talas om hökbringa
(med svagt utvecklade muskler)
eller tuppbringa (med kraftigt
utvecklade muskler) — Ryggen bildar
en brygga mellan främre och bakre
delen av kroppen och bör vara
kort, bred och muskelrik. Ryggen
bör vara rak, dvs. ligga i stort sett
horisontellt och mankhöjden bör
vara lika stor som korshöjden. Är
korset högre än manken, säges
djuret vara överbyggt. En svag
sänkning i ryggen kallas sänkt rygg;
är sänkningen höggradig, talas om
svankrygg. En sänkning av ryggen
ses ibland hos unghästar (och även
nötkreatur), som äta ur för högt
placerad foderhäck eller krubba.
Äldre fölston ha vanligen sänkt
rygg. — Länden bör även vara
kort. Bredden på länden beror dels
på ländkotornas tvärutskott och
dels på ländmusklernas utveckling.
Om dessa muskler äro svagt
utvecklade, talas om instucken länd
eller svagt njurparti. Motsatsen,
beroende på en kraftig muskulatur
här är karprygg och karpländ. —
Bröstets längd sammanhänger med
bröstkotpelarens och bröstbenets
längd jämte revbenens ställning.
Bröstkorgens längd skall helst
be
tingas av bröstbenets längd och
revbenens ställning. Man vill
nämligen ha en så kort ryggkotpelare
som möjligt. Bröstdjupet är lodräta
avståndet från manken till bröstets
undersida. Detta avstånd bör vara
minst lika stort som från bröstets
undersida till manken. Man skiljer
mellan bröstets djup framtill och
baktill. Om djupet är ringa, säger
man, att hästen är grund. Bakre
djupet är relativt ofta bristfälligt,
beroende på korta bakre revben.
Vid ringa djup baktill talas om
snörliv eller bakre korta rev. En
rymlig bröstkorg eftersträvas.
Bröstets bredd bör därför vara
stor. Bredden beror på revbenens
välvning. Icke önskvärd typ på
bröstkorg är den flata med
hängande revben. — Buken bör bilda
en jämn övergång med bröstet.
Flanken ligger mellan sista
revbenet och höftbensknölen. Flankerna
vill man ha så korta som möjligt.
När avståndet mellan sista
revbenet och höftbensknölen är litet,
säger man, att hästen är väl sluten.
Är förhållandet motsatt, talas om
öppna eller gistna hästar. Bukens
volym betingas av dess form. En
volymökning på sidorna benämnes
höbuk och volymökning på bukens
undersida Jiängbuk. Den senare
bukformen ses ofta på ston, som
fölat några gånger. — Korsets
längd, bredd, lutning, form och
muskelfyllnad är av betydelse.
Korsets främre och bakre längd
räknas från höftbensknöl till lårled
respektive från lårled till
sittbens-knöl. Dessa mått böra vara stora,
emedan de äro hävstångsarmar för
stora muskelgrupper. Korsbredden
indelas i främre, mellan- och bakre
bredd. Den främre bredden ligger
mellan höftbensknölarna. Äro dessa
utstående, säges hästen vara
pinn-höftad. Är den bakre bredden
(mel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
