Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästens exteriör
737
lan sittbensknölarna) mycket liten,
blir korset spetsigt. Mellanbredden
ligger mellan lårlederna. Ston ha i
allmänhet bredare kors än
hingstar. Beträffande korsets lutning
kan överlinjen vara horisontell,
rakt kors, eller sluttande.
Föreligger lutning framåt, talas om
överbyggt kors; lutar korset
måttligt bakåt, talas om sluttande, och
vid höggradig lutning om
stupande kors. Är muskulaturen så
kraftig, att den höjer sig över korsets
mittlinje, säges korset vara kluvet
(ardenner). En längsgående fåra
bildas då mellan de båda sidornas
muskelmassor. Takformigt säges
korset vara, när det, bakifrån sett,
sluttar kraftigt åt båda, sidorna.
Svinkors har lågt ansatt svans
och ganska ringa bredd mellan
sittbensknölarna. — Svansen är
högt ansatt, om den går ut från
ett rakt kors. Denna
svansansätt-ning är önskvärd. Svansen föres då
i en liten båge. I samband med ett
stupande kors brukar svansen vara
lågt ansatt. Den bäres då ofta
slappt och hängande, s. k. fårsvans.
Är ansättningen inbäddad i
mäktiga muskler, säges svansen vara
instucken. Motsatsen till
instucken är fri svans. Är svansstången
överst blottad, talas om råttsvans.
Kupering av svansen på hästar är
numera i lag förbjuden. — Främre
extremitetens underarm bör vara
så lång som möjligt. Den ger då
god förutsättning för ett långt steg.
En kort underarm ger i allmänhet
ett kort men högt steg. —
Beträffande framknäet tager man hänsyn
till tvärbredd, sidobredd, form och
längd. Man eftersträvar så rymliga
ledgångar och ledytor som möjligt.
Både tvärbredd och sidobredd böra
vara stora, emedan trycket då blir
fördelat på större yta. Sidobredden
är till stor del beroende av det s. k.
Normal benställning på fram.
ärtbenets storlek och utseende. Är
ärtbenet stort, erhålles en bra
häv-stångsarm för knäets
böjarmusk-ler. Knäet bör vidare vara långt
och distinkt avsatt från underarm
och skena. Korta, runda, dåligt
avsatta framknän kallas kulleder.
Underarm, knä och skena böra från
sidan sett bilda en rak linje. Är
denna bruten bakåt, säges hästen
vara sabelbent eller tryckt i knäna.
Är linjen bruten framåt, säges
hästen vara bockbent eller säger man,
att hästen hänger i knäna.
Sabel-benthet är en relativt vanlig
företeelse hos ardennerhästen.
Bock-benthet tyder på kroniska
senlidanden eller hög träning i
extremi-tetsmusklerna. Sabelbenthet är nog
i allmänhet en svagare
benställning än bockbenthet, varför den
vanligen dömes hårdare. Är
benaxeln bruten inåt i framknäet,
säges hästen vara kalvställd,
kalv-knäad eller x-ställd. Motsatsen är
hjulbenthet. Skenbenet eller
skenan bör vara kort, flat och bred.
Senorna böra ligga så långt från
benet som möjligt. Skenans
främre och bakre konturer böra vara
parallella. Är skenan smalare strax
under knäet än längre ner, säges
den vara knipt. Tämligen ofta är
skenbenet felaktigt insatt under
47 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
