Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönsraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
Hönsraser
Äggen ha brun skalfärg. — Cochin
eller Cochinkina är av samma
storlek och utseende som Brahma, men
har enkelkam; äggen ha brun
skalfärg. Båda dessa raser äro stora
foderförbrukare, men dåliga
ägg-läggare. De ha haft betydelse för
korsning med andra raser. —
Langshan härstammar från
nordöstra Kina och är något
mindre än de båda föregående. Den
har enkelkam, röda öronskivor,
mörk näbb- och benfärg samt
svarta glänsande fjädrar. En ljus
varietet finnes, som har gråblå
benfärg; rasen är högrest och
ståtlig, hönan värper stora,
kaffebruna ägg. Langshan är en
kombinerad kött- och värpras, som
gärna ruvar. Rasen har värde både för
renavel och korsning. —
Medel-havsraserna ha utvecklats i
medelhavsländerna och äro
bekanta genom sin höga värpförmåga.
— Leghorn är den här i landet
mest förekommande hönsrasen.
Den härstammar från Italien och
har fått sitt namn efter
hamnstaden Livorno. Tuppen väger ca 2,5
— hönan 2 kg. Leghorn har
enkelkam, vita öronskivor, gul näbb och
gula ben. Äggskalet har vit färg.
Hönan ruvar sällan. Av rasen
finnas många värdefulla stammar här
i landet av såväl den vita som
bruna färgvarieteten. — Ancona är
en leghornvarietet, som skiljer
sig från andra leghornsraser
genom sin svartprickiga fjäderfärg.
Den härstammar från provinsen
Ancona i Italien. — Minorka är
uppkallad efter den spanska ön
Minorka och är i vikt ca kg
större än Leghorn, har stor enkel
kam och stora vita öronskivor.
Näbb och ben äro svarta liksom
fjäderbeklädnaden. Minorka är en
god värpras som lägger stora ägg
med vit skalfärg och har bättre
köttkvalitet än leghorn. Rasen är
senvuxen och kycklingarna
ömtåliga, varför den alltmera uttränges
av Leghorn. — Amerikanska
raser ha vunnit stor utbredning
i Sverige på grund av sina
värdefulla egenskaper att förena hög
äggläggning med god
köttproduktion. De viktigaste äro Rhode
Island, som är en medelstor ras;
tuppen väger 3,75 och hönan 2,75
kg. Rhode Island härstammar från
staten Rhode Island på
Nordamerikas ostkust. Den har i regel
enkelkam med röda öronskivor, gul
näbb- och benfärg; även
variete-ter med roskam förekomma.
Färgen varierar, men vanligast är den
röd. Äggen ha vackert brun
skalfärg. Rasen har fått allmän och
berättigad spridning på grund av
sin förnöjsamhet och härdighet,
snabbvuxenhet och mindre
utpräglade ruvlust; den är en ivrig
fodersökare och därför lämplig
för dem, som bedriva hönsskötsel
som binäring. — Wyandotte
härstammar från Nordamerika och
anses ha fått sitt namn efter en
gammal indianstam. Rasen är av
samma storlek som föregående.
Den har roskam, röda öronskivor,
gul näbb- och benfärg samt lägger
brunskaliga ägg. Många
färgvarianter förekomma, såsom silver,
guld, vit, svart m. fl. men den vita
är vanligast. Wyandotte
kännetecknas av hög äggproduktion och
är utmärkt till slakt. Rasen har
därför gott anseende och stor
utbredning, dock ej så stor som
Rhode Island. — Plymouth Rock
är ca kg större än de två
föregående, rasen har fått sitt
namn av staden Plymouth. Den har
liten enkelkam, röda öronskivor,
gul näbb- och benfärg, brunskaliga
ägg och är en god ruvare. Flera
färger finnas. Rasen är en
medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
