Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönssjukdomar
773
ligen börja med sjukdomar i det
befruktade ägget, som ge detta en
dålig kläckbarhet. Orsakerna
härtill kunna givetvis vara
mångfaldiga och äro ofta att söka i tekniska
eller andra missöden under
ruvningen.
Vanliga men ofta förbisedda
orsaker till dålig kläckbarhet är
A- eller B-vitaminbrist i fodret
åt de värpande hönsen.
Vitaminbristen behöver inte vara
så höggradig att den märkbart
påverkar de vuxna hönsens
hälsotillstånd, men kan ändock som
nämnts åstadkomma att fostren
dö. I en besättning, där
kläckbar-heten inte är så god som
önskvärt vore, bör därför även
foderstaten underkastas en sakkunnig
granskning. Dödsfall under de
första levnadsdagarna bero ofta på
olyckshändelser. Kycklingarna bli
ihjälklämda eller ihjältrampade, de
bli utsatta för drag, för abnormt
hög eller abnormt låg temperatur,
olämplig fuktighet etc. Man bör
därför se till att kycklingmödrar
och lokaler, där kycklingarna
vistas, hålla rätt temperatur och
fuktighet, att drag undvikes, att
kycklingmödrar eller hönor inte ha
så många kycklingar under sig, att
för stark trängsel uppstår osv. —
Hönstyfus är en med rätta mycket
fruktad smittsam sjukdom, vilken
huvudsakligen angriper
småkyck-lingar. Den orsakas av en
bakterieart, som tillhör paratyfusgruppen
(salmonellagruppen).
Smittämnet till hönstyfus finns
ofta redan i ägget, vilket kan
ge anledning till ett dåligt
kläckning sresultat.
Sjukligt förändrad äggstock hos höns
vid hönstyfus.
De kycklingar som äro smittade
med hönstyfus men som
överleva fosterstadiet, dö i stor
utsträckning under de första
levnadsdagarna. De hinna dock alltför ofta
smitta ned sina förut friska
kamrater, så att även dessa duka
under, i regel före 14 dagars ålder.
Sjukdomen kan också spridas, om
infekterade ägg användas till
ut-fodringsändamål åt de nykläckta
kycklingarna. Sjukdomssymtomen
äro i typiska fall slöhet, hängande
vingar, bristande matlust och
diarré. Avföringen är ofta av ljus färg,
ibland nästan rent vit, vilket givit
sjukdomen ett namn, som särskilt
förr var i bruk, nämligen ”vit
diarré hos kyckling”. En del djur
överleva infektionen men kunna bli
smittbärare hela livet igenom.
Detta innebär, att de utan att behöva
vara märkbart sjuka härbärgera
smittämnet i sin kropp och hålla
det vid liv samt att de genom sin
avföring åtminstone periodvis
kun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
