Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönssjukdomar
huvudsakligen
andningssvårighe-ter, diarré och nervösa störningar.
Dödligheten i de besättningar som
drabbades av sjukdomen var
praktiskt taget hundraprocentig. —
Äggledarinflammation är en
mycket vanlig sjukdom och har som
huvudsakligaste symtom en mer
eller mindre illaluktande flytning
från kloaken. Äggproduktionen
nedgår eller avstannar; djuren
besöka dock ofta värpredena, då de
synas lida av värpnöd. Djuren bli
slöa och intaga ungefär samma
kroppsställning som ankor eller
pingviner, vilket dock kan tyda
även på andra sjukdomar i buken.
Ofta kompliceras sjukdomen
genom en bukhinneinflammation. Till
följd av att tarmarnas och
bukorganens rörelser därvid avstanna,
inträffar det ofta att det intagna
fodret inte kommer längre än till
krävan, vilken blir stor och hård.
Ofta är detta symtom det som
först observeras på en höna med
äggledar- och
bukhinneinflammation. Sjukdomen förekommer
framför allt i två typer, mellan
vilka dock alla mellanformer finnas.
Den ena typen förekommer i sin
mest karakteristiska utformning i
små, mindre välskötta
besättningar och är ofta av smittsam natur.
Smittämnet sprides av de sjuka
hönorna genom avföringen och
framför allt genom den flytning,
som kommer att hamna i
värplå-dorna. Det är i sådana fall av vikt
att renhållningen skötes med den
största omsorg, särskilt att
värp-lådorna ofta rengöras och att
strömaterialet i dessa ofta bytes.
Den andra huvudtypen drabbar
svårast högvärpande hönor, vilkas
stora äggproduktion leder till
överansträngning av
äggläggningsap-paraten. På basis av denna
överansträngning uppstår lätt äggledar-
inflammation. Behandling av höns
med äggledarinflammation lönar
sig sällan.
Genom att vid avelsarbetet
tillse, att förstklassiga
produktionse g enskap er kombineras
med god konstitution och
största möjliga hållfasthet i
äggläggning sapparaten får man så
småningom fram en hönsstam,
som är mindre utsatt för
äggledarinflammation av
överansträng ning stypen.
I avelsarbetet böra då det gäller
att motverka
äggledarinflamma-tionen endast hönor med minst
två års jämn och hög produktion
användas. — En numera ganska
sällsynt typ av
äggledarinflammation förorsakas av en drygt
V2 cm lång parasit tillhörande
sug-maskarna. Sjukdomen uppträder i
hopade fall och ger samma
symtom som andra
äggledarinflamma-tioner. För sin utveckling fordra
parasiterna förekomst av vissa
snäckor och trollsländor, hos vilka
de omogna stadierna av parasiten
leva. — Äg gledarframf all är
oftast ett tecken på
äggledarinflammation. Behandling företages i
lindriga akuta fall. Den framfallna
delen baddas med kallt vatten,
varefter man insmörjer den med fett.
Med ett finger, som likaledes
insmorts med fett, stoppar man
sedan in det framfallna. Hönan
isoleras- och fodras sparsamt. — Blod
på äggskalen beror oftast på att
unga höns sätta igång med en
kraftig äggläggning, innan
äggledaren hunnit vänja sig vid denna
påfrestning. Detta undvikes
därigenom att man utfodrar djuren så
att de endast så småningom
komma upp i full värpning. —
Fotbölder te sig som upptill nästan höns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
