Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
Hönssjukdomar
äggstora fasta ansvällningar,
vilka utgå från trampdynorna. I
bölderna finnas ganska
regelbundet bakterier av olika slag i stora
mängder. Lidandet förekommer
mest i besättningar, där
rastgården innehåller rikligt med
glasskärvor, skarpa stenar och dylikt,
där sittpinnarna äro alltför
kantiga eller sitta för högt eller där
strölagret i hönshuset är så tunt,
att djuren vid nedflygningen från
sittpinnarna slå för stumt i med
fotterna mot golvet. Behandlingen
är operativ. Viktigare är emellertid
att orsakerna undanröjas. —
Parasitsjukdomar orsakas
huvudsakligen av fyra typer av parasiter:
tarmparasiter, yttre parasiter,
luft-rörsparasiter och
äggledarparasi-ter. Den utan tvekan viktigaste
sjukdomen, orsakad av
tarmparasiter är coccidiosen. Denna
förekommer huvudsakligen hos
kycklingar och kan ibland dessa
orsaka massdöd. Coccidiosen orsakas
av mikroskopiskt små parasiter,
coccidier, vilka i ofantliga mängder
kunna finnas i tarmväggen och
tarminnehållet. Coccidierna ge
upphov till höggradiga
tarminflammationer med slöhet och diarré som
väsentligaste symtom. Avföringen
är ofta blodblandad. Den
innehåller rikligt med coccidier, vilka
efter en viss mognadsprocedur i det
fria äro i stånd att infektera friska
Kycklingar lidande av coccidios.
djur. Smittämnet upptages härvid
oftast med foder eller vatten, som
blivit besudlade med dessa
mognade coccidieformer. Mottagligheten
för coccidios ökas vid olämplig
utfodring, tvära foderbyten, häftiga
temperaturväxlingar, kyla och drag
samt av den konditionsnedsättning
som gärna åtföljer transporter av
djuren.
I kampen mot coccidiosen är det
av vikt, dels att kycklingarna
erhålla en fullgod foderstat och
en även i övrigt oklanderlig
skötsel, dels att smittrisken
nedbringas till ett minimum.
Kampen mot coccidiossmittan kan
vara svår att genomföra
rationellt. Vuxna höns ha nämligen
i regel förvärvat en viss immunitet
mot coccidios och insjukna sålunda
endast undantagsvis i denna
sjukdom, men de härbärgera dock ofta
ett antal coccidier i sin tarm och
utsöndra även sådana med sin
avföring. Hönshus och rastgårdar bli
därigenom lätt genominfekterade
med coccidier, särskilt som de
mognade formerna ute i det fria kunna
förbli vid liv år från år. Vad man
har att göra i detta avseende är
emellertid följande. Kycklingar
böra icke få vistas tillsammans med
vuxna höns mer än vad som är
nödvändigt. De böra helst hållas
borta från burar, där andra
kycklingkullar tidigare inhysts, och de
böra icke släppas ut i rastgårdar,
som kunna misstänkas vara
infekterade, med mindre marken i dessa
vänts, kalkats och besåtts.
Kycklingkullar som inköpts från olika
håll böra hållas åtskilda intill dess
att man kan antaga att coccidios
-smitta icke förekommer i någon av
kullarna. Fodertråg och
vattenkoppar böra vara så konstruerade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
