Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Fågelvilt, ej rovfåglar - Tjäder - Orre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakt
813
kunna lätt förgås vid kall och
regnig väderlek. Efter ett par
månader bli de flygfärdiga, men hålla
fortfarande ihop med kullen. —
Tjädern parar sig ibland med orre
(rackelhane, rackelhöna) och med
ripa (riptjäder). Det förekommer
emellanåt invasion av tjäder av
något olika utseende än vår
vanliga, med något mindre
kroppsstorlek, kortare stjärtfjädrar, mera
vitfläckiga. De torde ha kommit
närmast från Finland och äro
möjligen från Sibirien. — Tjädern
jagas med stående hund eller särskilt
i Norrland, med skällande
fågelhund, som genom skall markerar
en fågel som träat (se sidorna
831 och 833). Sporadiskt
förekomma även andra jaktsätt,
klappjakt, stubbskytte, då jägaren i
dagningen lurar vid
havrestubben på någon mindre skogsvret,
toppskytte med studsare, ett för
omgivningen farligt jaktsätt, då
kulbanan riktas snett uppåt och
därigenom kan få en lång och ofta
oberäknelig räckvidd. Inom
skydds-skogsområdet i Jämtlands län
samt ovan odlingsgränsen i
Lappland användes snarning.
Orre (Lyrurus tetrix)
förekommer såväl i de stora skogarna och
på ljunghedarna, som i den odlade
bygden, i hagar och skogsbackar.
Den livnär sig av vegetabilier av
allehanda slag, knoppar, blad, bär
och även av insekter. Vintertid
bruka orrar samla sig i större eller
mindre flockar och hålla då gärna
till i öppet belägna björkdungar.
Björkknopp är vid denna tid en
uppskattad föda. Orrtuppen har,
särskilt under vintern och våren,
en särdeles vacker fjäderskrud, i
huvudsak svart, delvis blått
me-tallglänsande, de undre ving- och
stjärtfjädrarna vita och på huvudet
röda kammar. De yttre
stjärtpen
norna äro utåtböjda och bilda den
karakteristiska lyran. Hönan är
snarlik tjäderhönan, men mindre
och med mera gråbrun allmänfärg,
dessutom kortare stjärt, som även
är kluven. Orrspelet hör till vårens
mest kända fågellåt. Det bedrives
på stora, öppna mossar eller på
åkrar i skogsbygder. Det omfattar
tvenne läten, dels ett porlande i
flera tonarter, dels ett väsande
(tiosch-oich). Under spelet breder
tuppen ut den vackra lyran, så att
de vita underfjädrarna framträda
samt springer omkring och hoppar
upp i full yra. Även på hösten får
man höra orrspel, ehuru ej så
intensivt som på våren. Orrarnas
rede är enkelt, om än något mer
arbetat än tjäderns. Orrhönan
lägger där 8—10, ibland fler, ägg, som
ruvas drygt tre veckor. Första
tiden utgöres ungarnas föda mest
av insekter. Kullen håller länge
tillsammans. Korsningar mellan
orre och tjäder (rackelhöns), även
med järpe och med ripa
förekommer. Bland orrens fiender, som äro
många, kan särskilt nämnas
kråkor och skator för ungarna, samt
räv och duvhök. Orren är också
utsatt för åtskilliga sjukdomar,
mest coccidios, men även olika slag
av inälvsmaskar. Liksom tjädern
har även orren varit utsatt för en
beklaglig decimering i vårt land. —
Orren jagas, liksom tjädern, med
stående hund och med skällande
fågelhund, vanligen spets. Ett
vanligt jaktsätt är även med bulvan,
uppstoppad fågel eller tillverkad
av tyg, som uppsättes i några
fristående björkdungar och lockar
orrar att slå till. Bulvan får ej
sättas närmare jaktmarksgränsen
än 200 meter. Även klappjakt på
orre samt stubbskytte förekommer.
I skyddsskogsområdet och ovan
odlingsgränsen användes snarning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
