Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Fågelvilt, ej rovfåglar - Järpe - Rapphöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
Jakt
J är p e (Teträstes bonåsia) är den
minsta av våra skogars
hönsfåglar. Den har en gråspräcklig
fjäderskrud och igenkännes särskilt
på tofsen i huvudet. Könen äro
ganska lika, men tuppen har större
tofs och en svart fläck med vit kant
på strupen. Järpen håller mest till
i täta medelålders skogsbestånd
med gran, björk och asp, gärna
något fuktiga. Uppskrämd slår den
gärna till i ett närstående träd
med tät krona, där den döljer sig
väl. Den låter efter en stund lätt
locka sig med en gäll vissling, och
detta sätt att få skott på järpen
är också det vanligaste jaktsättet.
Den tror dåligt för hönshund och
stannar ej heller gärna för
skällande fågelhund. Den har en för
sin storlek ovanligt bullrande
flykt. Något vårspel i stil med
tjäderns och orrens förekommer ej.
Hönan lägger i ett väl dolt rede
8—12 ägg, som kläckes efter tre
veckor. Ungarna utvecklas fort och
bli flygfärdiga redan efter ett par
veckor. Järpen anses vara den
läckraste skogsfågeln. Den är
därför mycket eftertraktad av
yrkes-jägaren och fångas mycket i
snara, där sådant är tillåtet.
Bastarder av järpe med såväl orre som
ripa förekommer någon gång.
R a p p h ö n s (Pérdix pérdix) äro
typiska flyttfåglar. De trivas bäst
på de stora åkerfälten, helst mot
insprängda backar, bevuxna med
enbuskar eller andra skyddsväxter.
Varaktig stam av rapphöns finnes
knappast norr om
Mälarlandskapen. — Könen äro ganska lika,
men tuppen igenkännes på en
markerad mörk fläck i vinkelform på
bröstet (som dock ibland finnes
även på hönan, ehuru mindre
markerad) samt på rödbrun
färgteckning på huvudet, ävensom på
vingarna. Ungfågeln igenkännes på de
Ett rapphönspar med kycklingar.
gulaktiga benen, den mera
gråbruna färgteckningen på huvudet
och dessutom på att den yttersta,
vingpennan är spetsig, medan den
är avrundad på äldre fåglar.
Rapphönsen föda sig under sommaren
av ogräsfrö och grönt samt något
insekter, på hösten efter skörden
av spillsäd, under vintern av
höst-sädesbrodd. De äro mycket
tacksamma för hjälpfoder på vintern,
slösäd och avrens utkastat i täta,
snår vid deras visten, gärna även
i enkelt uppförda remiser. Ligger
snön djup bör man här och där
skotta fram sädesbrodden, särskilt
när skaren är hård. Tidigt på vå-
Rapphönsrede med ägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
