Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt - Villebrådsarterna - Fågelvilt, ej rovfåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
Jakt
tydliga. Lägger gärna äggen i
ihåliga träd och uppsatta holkar,
varför jaktvårdaren har tillfälle att
locka knipan till sina vatten. I
sommardräkt äro hane och hona
ganska lika, men hanen, knipkalle,
igenkännes på sin vita fläck på
vingarna. Hanens vårdräkt är
vacker, huvud och hals grönglänsande
svarta, sidor och buk vita,
kinderna ha vit fläck. Musslor, snäckor,
maskar och småfisk utgöra födan,
även växtdelar och annat, som kan
hämtas från botten. Det vanligaste
jaktsättet är vid vättar på våren
och även något på hösten.
Knipor-na fälla för de utlagda vättarna
och jägaren sitter dold i en av
stenar uppfälld skåre. Knipans kött
är mörkt och ganska välsmakande.
V i g g e n (Nyroca fuligula) känns
bäst igen på sin karakteristiska
nacktofs. Den förekommer mest i
mellersta Sverige, såväl i insjöar
som vid kusten. Någon speciell
jakt bedrives ej, men viggen fäller
ibland för vättarna under
knipjakten. Köttet är ätbart, men sämre
än knipans.
Ej der (Samateria mollissima)
är vår största och kanske även
vackraste och mest intressanta
dykand. Den häckar vid kusten
runt hela vårt land. Hanen, kallad
guding, har om våren en praktfull
Ejdersträck.
dräkt, vit med gröna och rödaktiga
inslag. Honan, ådan, är
brun-spräcklig, och ungarna äro ganska
lika ådan. Den unga hanen kallas
hälsing. Den får framåt våren en
särskild dräkt, med vita inslag och
breda svarta band i huvudet. Den
unga honan kallas ibland skröja.
Efter kläckningen ger sig ådan
med ungarna ut på öppna vatten,
och ofta slå sig flera kullar ihop,
så att man kan räkna ungar i 50—
100-tal. Under denna tid ha
gu-dingarna givit sig långt ut på
vidare vatten. Jakten bedrives på
vårsträcket för vättar, bäst långt
ut i havsbandet. Köttet är ganska
tranigt, men kan vid lämplig
behandling bli njutbart.
A l f å g e l, ala, alle, (Harelda
hye-malis) häckar i fjällsjöar. På
hösten bege sig alorna till havet och
samlas i Östersjön och Bottniska
Alfågel, hane.
viken i stora flockar. De
igenkännas på den vita och bruna
fjäderskruden och på hanens långa
stjärtpennor. Alfågeln är känd för
sitt vackra läte med tre klara
toner. Jakten bedrives vid vättar
på våren.
Övriga dykänder såsom
svärta, sjöorre, alförrädare,
bergand, äro mera sällan föremål för
egentlig jakt.
Beckasiner äro såsom vadare
nära släkt med morkullan, men
ifråga om vistelseort och i jaktligt
hänseende höra de till sjöfåglarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
