Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordartskännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
858
Jordartskännedom
delarna av ett fält samt i skålar
och svackor. 5. Mycket mullrik, 12
—20 % mull, svart färg.
Förekommer på övergången mellan
föregående och efterföljande jordarter.
6. Mineralblandad mulljord, 20—
40 % mull, mulljordskaraktär på
matjorden, men dock ej så lätt som
den rena mulljorden. Förekommer
oftast i gränsområden mellan
mineraljord (fastmark) och torvjord.
7. Mulljord, mer än 40 % mull,
förekommer i regel i matjorden på
högförmultnade torvjordar, som
varit i odling någon tid. — Alla
procentsiffror avse viktprocent. Det
bör observeras att sandjordarna
äro mörkare än mjäla- och
lerjordarna vid samma mullhalt.
Matjorden å gyttjeområden bör särskiljas
från övriga mulljordar och kallas
gyttjemull. Till färgen ser den ofta
ut som en mullhaltig eller mullrik
mellanlera, men egenskaperna hos
gyttjehaltiga jordar avvika helt
från lerorna (jämför I C).
Fältmetoder vid
jordartsbedömning.
Block, sten och grus bedömas med
ögonmått eller med tillhjälp av en
tumstock eller dyl. med
millimeterindelning. Man ser på ett litet
jordprov och jämför med
korngruppstorleken i vidstående
”Schema för jordartsbedömning” eller
i artikeln Jordarter. Sand
be-dömes med ögonmått, och man kan
ha som regel, att man vid normal
syn tydligt skall kunna se de
enskilda sandkornen. (Att observera
är, att sand och sten på
betongspråket delas in efter andra
grunder än vad som angivits i
nyssnämnda korngruppskala). Grovmo
kännetecknas av att de enskilda
kornen knappast kunna urskiljas
med blotta ögat men den kännes
liksom finmon sträv som trippel,
om man gnuggar den mellan
fingrarna. Beträffande
utrullningspro-vet, se vidstående ”Schema för
jordartsbedömning”. Mjäla är i
regel vit till färgen och kännes len
som potatismjöl, då man gnuggar
den mellan fingrarna. Beträffande
utrullningsprovet, se nyssnämnda
”Schema för jordartsbedömning”.
Lerjordarna bedömas lämpligen
med ledning av det s. k.
utrullningsprovet. Utrullningsprovet
tillgår på följande sätt. Litet jord
knådas med vatten (om vatten
behövs), så att en deg bildas, som är
så seg och formbar den kan bli. På
ett plant underlag, en släthyvlad
brädbit eller hård träfiberskiva,
rullar man sedan en liten lerklick
hastigt fram och tillbaka med
fingrarna och trycker samtidigt något,
så att den blir till en rulle eller
tråd. Man iakttager nu, hur smal
man utan större svårighet kan få
”tråden”, utan att den brister. De
ungefärliga gränserna för de olika
jordarterna framgår av
vidstående ”Schema för
jordartsbedömning”. Rivprovet utföres med en i
ändan rundad glasstav eller
liknande på en plan yta av ett
luft-torrt jordstycke. Därvid iakttages
den uppkomna fårans djup och
bredd samt den mängd mjöl som
erhålles. Strykning sprovet tillgår
så, att man iakttager den mängd
mjöl, som fastnar på handen, då
man stryker med handens insida
mot ett torrt jordstycke. —
Utrullningsprovet är det mest
användbara, enär det kan användas i alla
väder och det bör därför tränas i
första hand. Rivprovet och
stryk-ningsprovet kunna däremot endast
användas i torrt väder men böra
då komplettera utrullningsprovet.
Även jordens färg bör observeras
och jämföras med uppgifterna i
”Schema för jordartsbedömning”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
