Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruk, Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
Jordbruk, Sveriges
Åkerareal
Brukningsdelar
Gårdar med mindre än 1 ha åker
kunna knappast betecknas som
jordbruk. Vad arealen beträffar
intager gruppen 10—20 hektar
den främsta platsen. En mycket
stor del av landets åkerjord
befinner sig alltså i händerna på
innehavare av egentliga
familjejordbruk. Detta är en storleksklass
som ur olika synpunkter betecknas
som önskvärd. Tyvärr finnes dock
ett mycket stort antal mindre
gårdar vilkas areal i allmänhet ej är
stor nog att sysselsätta och
försörja en brukarfamilj av
genomsnittlig storlek. Det blir också allt
angelägnare att dessa s. k.
ofullständiga jordbruk kompletteras
genom utökning av åkerarealen.
Detta kan främst ske genom
sammanslagning av två eller flera
smågårdar eller genom nyodling. De
verkliga storbruken med mera än
100 hektar äro fåtaliga men äga
en tämligen stor del av hela
åkerarealen. Siffrorna i tabellen visa
klart att Sverige är ett utpräglat
bondeland. — Av landets 296.000
brukningsdelar med mera än 2
hektar åker voro år 1944 18,9 %
utarrenderade. I gruppen med 2—
10 hektar brukades 14,9 % av
ar-rendator. För gruppen 10—50 ha
var motsvarande siffra 26,5 %. För
brukningsdelarna på över 50 ha
stiger arrendegårdarnas antal till
39,3 %. — Växtodlingen. I
landets olika delar har
växtodlingen fått en mycket olika inriktning.
Orsaken härtill är främst att söka
i de växlande naturliga
förutsättningarna för växtligheten men
också i avsättningsförhållandena. Även
jordbruksvetenskapens ståndpunkt
och jordbrukarnas kännedom om
olika kulturväxter och
bruknings-sätt spelar en avsevärd roll. Det
sistnämnda märkes tydligast om
man studerar hur de olika
grödornas omfång växlat under tidernas
lopp. Ännu ett gott stycke in på
1800-talet användes åkern till sin
långt övervägande del för
spannmålsodling. Trädesarealen var
också mycket stor. — Odling av
foderväxter på åkern var mycket litet
känd. Vinterfoder till kreaturen
hämtades mest från naturliga
gräsmarker. Så småningom vann
odlingen av slåttervall på åkern
insteg. I mitten av 1800-talet
upp-togo slåttervallarna redan mera än
en fjärdedel av hela åkerarealen. I
slutet av 1860-talet upptogo
vallarna ungefär 27 % samt
spannmålen 51 och trädan 15 % av
åkerjorden. Strax före sekelskiftet
hade vallarealen stigit till 33 %,
spannmålsarealen hade sjunkit till
48 % och trädesarealen till endast
12 %. — Under femårsperioden
1941—1945 användes hela 43 % av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
