Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruksreformen av år 1947
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
J or dbruksr ef or men
stämd siffra. —
Jordbruksföretagens storlek och
karaktär. Den politiska
diskussionen om jordbrukets
rationalisering har mycket hårt knutits
till frågan om brukningsdelarnas
storlek. Man har sålunda menat att
prisnivån borde avvägas så att
produktionen vid ändamålsenlig
skötsel gav lämplig lönsamhet på
gårdar av en viss tämligen bestämt
fastslagen storlek. Därvid har man
begagnat sig av vissa beteckningar
på brukningsenheter av olika typ,
nämligen normjordbruk,
basjordbruk, kombinerade jordbruk samt
bestående småbruk och
övergångs-jordbruk. De bestående småbruken
täcka i stor utsträckning samma
begrepp som i andra sammanhang
kallats stödjordbruk. De
uppräknade typerna ha i sin tur
uppdelats i två grupper, kallade
fullständiga och ofullständiga
brukningsdelar. De fullständiga
brukningsdelarna utmärkas av att inom
fastigheten finnas utkomstkällor
tillräckliga för att skänka
brukaren en tillfredsställande inkomst.
Innehavare av ofullständiga
brukningsdelar däremot måste även
tillgripa näringsfång som ligga
utanför fastigheten. Som fullständiga
brukningsdelar räknas
normjordbruk, basjordbruk och kombinerade
jordbruk. N orm jordbruket är så
beskattat att rimliga önskemål bli
uppfyllda i fråga om effektivt
utnyttjande av arbetskraften och
anordnande i övrigt av
jordbruksdriften. Dessa fordringar synas i
stort sett uppfyllas av jordbruk
inom storleksgruppen 20—30 ha.
Då dessa även ur andra
synpunkter, särskilt med hänsyn till
familjebildningen, utgöra en önskvärd
jordbrukstyp ha de satts upp som
ett eftersträvansvärt mål för
jordbrukspolitiken på längre sikt. Det
antal brukningsdelar som fyller
kraven på ett normjordbruk är
emellertid alltför litet för att
kunna läggas till grund för de
prisreg-lerande åtgärderna. Om prisstödet
avvägdes endast med hänsyn till
brukningsdelar, vilka ha minst lika
goda förutsättningar för räntabel
drift som normjordbruket, skulle
alltför många jordbruksföretag i
landet komma att arbeta med
otillfredsställande räntabilitet.
Statsmakterna ha därför för avsikt att
grunda prisregleringarna på en
något mindre typ av jordbruk.
Basjordbruk är benämningen
på den typ av brukningsdelar,
vars räntabilitet skall ligga till
grund för prisstödets
avvägning.
Basjordbrukets förutsättningar för
räntabel drift är dock någorlunda
tillfredsställande. Härtill kommer
att typen valts så att ett
betryggande antal av landets
brukningsdelar erhålla tillräckligt prisstöd.
Man har stannat inför att som
basjordbruk beteckna brukningsdelar
som till storleken motsvara
genomsnittet i storleksgruppen 10—20 ha
och som fylla rimliga anspråk i
fråga om arrondering och de fasta
anläggningarnas beskaffenhet. Inom
skogsbygderna tages hänsyn också
till inkomsterna från egen skog och
från skogskörslor. Med utgång från
bokföringsresultaten vid ett större
antal jordbruk inom
basjordbruks-gruppen i skilda delar av landet
upprättas s. k.
typjordbrukskalky-ler vilka skola ligga till grund för
prisregleringen. Kombinerade
jordbruk kallas sådana brukningsdelar
som visserligen icke ha så goda
förutsättningar som basjordbruket
för räntabel jordbruksdrift men
som dock inom den egna
fastigheten äga andra tillgångar (främst
skog) vilka tillsammans med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
