Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordmån
899
tjocklek. En sådan jordmån kallas
(blågrå) sump jord. — Om
grundvattnet står ännu högre, ändras
vegetationen avsevärt och förnans
förmultning hämmas ytterligare på
grund av syrebristen. Härigenom
uppstå torvjordar av olika slag,
(se Torvjord, Myr, Mosse, Kärr och
Humifiering). — På näringsrika
mineraljordar, särskilt i södra
Sverige och i Mellaneuropa utbildas
ofta den naturliga jordmån, som
kallas brunjord. På sådana marker
trives gärna en ganska
anspråksfull växtlighet av gräs, örter och
lövträd. Förnan blir mera basrik
och förmultnar snabbare, särskilt
om klimatet samtidigt är gynnsamt
härför. Vid förnans sönderdelning
uppstå ej så mycket syror som vid
råhumusbildningen, utan resultatet
blir här i stället en tämligen
bas-mättad eller s. k. mild humus. I
sådan mark förekommer i regel ett
rikligt djurliv, särskilt av maskar,
som medverka vid förnans
sönderdelning och ständigt blanda om de
övre markskikten. Här uppstår
därför intet oblandat humuslager
utan i stället en lucker bildning,
som brukar kallas skogsmull och
kännetecknas av
mineraljordsblan-dad mild humus och ett rikligt
djurliv. Mullskiktet är till färgen
mörkgrått eller brunsvart och
under detsamma följer ett ljusare
kakaobrunt skikt, som fått sin färg
av utfällda järn- och
humuskolloi-der. Färgen avtager så småningom
mot djupet, där den oförändrade
grunden vidtager. Kraftig vittring
kan ske även i dessa marker, men
på grund av den rikligare
bastillgången och den mindre surheten
blir utlakningen ej så märkbar, och
i övrigt lämpliga brunjordar kunna
med fördel uppodlas till åker. •—
På kalkrik jord, där man kunde
vänta brunjordsbildning, kan det
ibland hända, att maskar icke
tri
vas, t. ex. på grund av alltför
strängt klimat. I sådana fall sker
ingen blandning av humus och
mineraljord och humustäcket
(kalk-torven) får en utbildning, som till
utseendet mycket påminner om
råhumus. Humusämnena äro dock här
kalkmättade och jorden inunder är
icke podsolerad. Mellanformer
mellan brunjord och podsol förekomma
också i vårt land, t. ex. grå
skogsjord eller mullpodsol. — I trakter
med hel- eller halvtropiskt klimat
sker förnans sönderdelning ofta så
snabbt och fullständigt, att
organiska syror bildas blott i mycket
ringa mängd. Nedsjunkande
markvätska blir då alkalisk av förnans
baser. Därigenom påverkas
markmineralens förvittring i sådan
riktning, att kiselsyran löses och
utlakas, medan aluminium- och
rödfärgade järnföreningar stanna
kvar. De jordmåner, som bildas på
detta sätt, kallas lateriter, äkta
rödjordar, guljordar m. m. De äro
mycket starkt utlakade och fordra
vid uppodling riklig gödsling,
särskilt med fosfat, som starkt
fast-lägges. — I vissa trakter där
gynnsamt försommarklimat skapar en
riklig växtlighet, kan förnans
förmultning vara hämmad av
långvarig sommartorka och på grund av
denna är även utlakningen ganska
obetydlig. Sådana betingelser ha
givit upphov till den humusrika och
bördiga svarta jorden, som har
stor utbredning, t. ex. i
Sydryss-land. — I trakter med ännu torrare
klimat sjunker blott föga vatten
ner genom marken. Där sker i
stället ofta en kapillär vattenstigning
från grundvattnet upp mot
markytan. Grundvatten innehåller alltid
små mängder lösta salter av olika
slag. När sådant vatten stiger till
ytan och avdunstar, kvarstanna
och utfällas salterna nära ytan, där
riktiga saltskorpor kunna bildas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
