Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnbrist - Järnglans - Järnkis - Järnmönja - Järnockra - Järnpodsol - Järnsulfat - Järnsulfur - Järnvägssjuka - Järpe - Jäslera - Jäst - Jäst ost - Jästsvampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908
Järnglans — Jästsvamp
röda blodkropparna, som innehålla
denna metall. Järn tillföres djuret
normalt med fodret. Järnbrist
yttrar sig i första hand som blodbrist
och svaghet. Dhl.
— Hos växter förorsakar järnbrist
kloros, bleksot (se d. o.). Järn är
nämligen nödvändigt för bildningen
av klorofyll ehuru det icke ingår
däri (se Bladfärgämnen). Den av
järnbrist förorsakade klorosen kan
i vissa fall relativt väl skiljas från
av andra skäl uppkomna
felaktigheter i klorofyllbildningen. Utan
att närmare undersöka orsaken till
iakttagen bleksot, bör man
emellertid ej förutsätta att det är fråga
om järnbrist. Hos lantbruksväxter
ha vi ännu i Sverige mycket få
säkra iakttagelser av järnbrist,
däremot är den mera observerad
hos trädgårdsväxter. Lu.
Järnglans, se Mineral.
Järnkis, se Svavelkis.
Järnmönja erhålles vid röstning av
svavelkis och innehåller järnoxid.
Den har god täckförmåga och är
synnerligen lämplig som
rost-skyddsfärg. vBn.
Järnockra, limonit, är ett amorft
mineral av järnhydrat. Det är ett
kemiskt sediment och uppkommer
genom förvittring av järnhaltiga
mineral i berg- och jordarter. Därvid
utlakas järn, som i form av
bikarbonat av grund- eller källvatten
föres till dagytan och här efter
koldioxidens bortgång genom
oxidation utfälles såsom gul järnockra.
Det utlakade järnet kan även med
humussyror bilda ferrihumat och
av rinnande vatten transporteras
till sjöar, kärr o. dyl., varest efter
oxidation utfällning såsom sjö- och
myrmalm sker, sannolikt under
medverkan av mikroorganismer,
(se Järnbakterier). Är
grundvattnet järnhaltigt, kan
järnockraut-fällning vålla obehag. Hänsyn
härtill bör tagas vid dränering och
an
läggning av vattenledning.
Jord-formig eller egentlig jä^nockra
användes som färg. P. Tid.
Järnpodsol, se Jordmån.
Järnsulfat användes bl. a. som
mineralfodermedel, (se
Mineralämnes-behov).
Järnsulfur, se Svaveljärn.
Järnvägssjuka, se Transportsjuka.
Järpe, se Jakt, villebrådsarter.
Jäslera kallas en jordart, bestående
av mjäla eller finmo. Den utmärkes
av att partiklarna, när jorden är
vattenrik, lätt kunna glida om
varandra, varvid massan får en
jäsande eller flytande konsistens.
Jäst, se Fabriksavfall och
Jästsvampar.
Jäst ost, se Ostfel.
Jästsvampar äro encelliga
klorofyllfria växter tillhörande
Askomyce-ternas, säcksporsvamparnas, klass,
vars lägst stående grupp de utgöra.
Cellerna föröka sig vegetativt
genom knoppbildning, men även på
sexuell väg och äro till formen
sfäriska, ellipsoidiska, äggformiga
eller korvlikt utdragna. Storleken
växer mellan 2,5 och 12,0 u
(tusendels mm). Jästsvamparnas
vetenskapliga namn är
Saccharomy-cetes (sockersvampar). En
särskild grupp,
Schizosaccharomyce-tes, förökar sig ej genom knopp-
Knoppande jästceller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
