Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jästsvampar - Jätteasp - Jättegröe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jätteasp — Jättegröe
909
bildning, utan genom tvärklyvning
av cellen, liksom bakterierna. Ett
stort antal arter bilda under vissa
förhållanden askosporer, oftast 2—
4, men ibland ända till 8 i varje
modercell. — Fysiologiskt
karakteriseras jästsvamparna genom sin
förmåga att sönderdela socker i
alkohol och kolsyra (se Alkohol).
De innehålla ett stort antal enzym,
såsom sackaras, maltas, ibland
laktas, (se Kefir), proteolytiska
enzym etc. — Man skiljer mellan
kulturjäst och vildjäst. Kulturjäst
utgör den form som användes i
jäsningsindustrierna, vid
tillverkning av öl och vin,
spritframställning samt brödbakning (pressjäst).
Vildjäst kallas de arter som
endera sakna betydelse i nyssnämnda
hänseende eller också kunna verka
direkt skadligt på
jäsningsprocesserna och därmed på produkternas
beskaffenhet. Begreppen under- och
överjäst beteckna ingen botanisk
skillnad utan blott att den förra
samlar sig vid botten av jäskaret
och jäser vid lägre temperatur,
medan överjästen håller sig upptill i
karet och har en högre
jäsnings-temperatur. — Jästliknande
svampar kallas sådana som morfologiskt
under hela sin utveckling eller
under en del av densamma likna de
äkta jästsvamparna, men sakna
förmåga att bilda askosporer. I
jäsningsindustrierna verka dessa
svampar alltid skadligt om de få
tillfälle att rikare utveckla sig. —
Vid öl-, sprit- och
pressjästtillverkningen samt i stor utsträckning
även vid vin- och
fruktvinsfram-ställningen användas renkulturer
av speciella kulturjästraser. — I
starkt syrat smör förekomma
jästsvampar som medverka till
uppkomsten av olika smörfel. C. B—l.
Jätteasp. För några år sedan upp-
täcktes, först i Skåne, sedan på
andra platser i landet, aspar som
Exemplar av jätteasp vid Ljuså i Norrbotten.
växte snabbare och blevo avsevärt
större än sina grannar. En
vetenskaplig undersökning visade att
detta berodde på att jätteasparna
hade större antal kromosomer (se
d. o.) än normalt, (se även
Växtförädling och
Skogsträdsföräd-ling). A.P.
Jättegröe eller jättegryne, (Glyceria
maxima), ett högvuxet, mångårigt
gräs med krypande rotstock,
hopvikta blad i knoppläge och stor
vippa med borstlösa småax. Trivs
på tidvis översvämmade stränder
och kan årligen lämna en god skörd
av foder, visserligen icke med hög
kvalitet men dock väl användbart
till ensilage. Växten fortplantas
genom plantering av rotstockar,
1.500—2.500 st pr ha, vanligen
högst 0,5 m över det vanliga
lågvattenståndet. Gräset ifråga ätes
icke särdeles gärna av djuren och
kan, då det angripes av
sotsvampen Ustilago longissima, i grönt
tillstånd förorsaka förgiftningar.
A. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
