Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkning - Kalkonskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalkonskötsel
919
kalk, om den tillföres i alltför
stora mängder, verka direkt skadligt.
Kalkas t. ex. en sandjord alltför
rikligt, framkallas därigenom s. k.
bristsjukdomar, såsom
gråfläck-sjuka hos havre och hjärtröta hos
betor. Kalköverskottet i jorden
hindrar nämligen här havrens
manganupptagning och betornas
borupptagning. Likaså kan
starkare kalkning av sådan jord förvärra
angreppen av potatisskorv. Garanti
för att kalken verkligen skall göra
den nytta, man avser, erhålles
endast, om kalken sprides jämnt och
inbrukas väl i jorden. G. S.
Kalkonskötsel. Denna näringsgren
har ringa utbredning i vårt land.
I stor skala driven kalkonskötsel
kan dock vara lönande. Kalkonen
har som tamfågel mycket litet
förändrats från det vilda
levnadssättet. Den bör för att trivas helst få
ströva omkring fritt, då den
söker sin föda av larver, maskar o.
d. men då den är starkt utsatt för
rovdjur och hundar, bör den ha
tillgång till stora väl inhägnade
gräsbevuxna gårdar, som äro
torra och högt belägna. Lågt
liggande fuktiga och leriga marker äro
olämpliga. Husen böra vara
fukt-och dragfria med jordgolv, rymliga
med 1 m2 golvyta per fullvuxet
djur räknat med fönster mot
syd-och sydostsidan, försedda med
nätgaller. I husets halvmörker
inrättas värpreden, 1 för 2 hönor.
Sitt-stängerna skola vara breda och
uppsättas 1.25—1.50 m över golvet.
Fodret ges torrt i foderautomater.
Kalkonerna kunna utfodras på
samma sätt och med i stort sett
samma fodermedel som höns
med den skillnaden att något
mer animaliska produkter ingår
i kalkonfodret.
På kvällen ges 40—50 gr havre,
slövete eller blandsäd pr dag och djur.
Djuren böra alltid ha tillgång till
kalkämnen, grus och vatten. Under
avelssäsongen, som börjar tidigt på
våren (mars—april), bör
sädes-mängden ökas till 80—100 g per
dag och djur. Kalkonen har stort
behov av A- och D-vitamin; detta
fylles genom 2 å 3 g fodertran
per djur och dag. Om avelsdjuren
få tillfälle att gå fritt, vilket är
bäst, böra de vänjas att värpa före
utsläppningen, emedan de ha en
otrolig förmåga att gömma sina
ägg. Tuppen bör vara minst ett år
och hönorna 2 år samt ej nära
besläktade med tuppen. En tupp kan
användas till 8—10 hönor.
Avelsdjuren kunna användas 3—4 år.
Avelsäggen förvaras och kläckas
på samma sätt som hönsägg.
Ruv-ningstiden för kalkonägg är 28
dygn och ruvning kan ske av höns
eller i maskin. Då de nykläckta
kalkonkycklingarna äro ömtåliga
och behöva både tillsyn och skydd
de första veckorna är det
fördelaktigt, om man kan ha ruvande
kalkonhönor i beredskap. Dessa
kunna utan olägenhet ruva 20
kycklingar. Kalkonkycklingar kunna
även uppfödas i batteri fram till
4 å 6 veckors ålder efter
kläck-ningen. Kalkonkycklingarna
kunna utfodras på samma sätt som
hönkycklingar. De måste skyddas
mot köld, regn, stark sol och blåst
samt hindras från att springa
omkring i fuktigt gräs. Sedan de
uppnått några veckors ålder böra de
ha rikligt utrymme på lämplig
betesmark och friskt dricksvatten. Då
kycklingarna äro 2—2^ månad
börja halsvårtoma utvecklas och
bli röda och under denna tid böra
de utfodras rikligt. Därefter bli de
mindre ömtåliga och kunna
tillsamman med de äldre djuren
liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
