Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalksten
921
sammansättning 56 % CaO (kalk)
och 44 % CO2 (kolsyra), men
oftast innehåller kalksten även andra
beståndsdelar. De olika slagen av
kalksten kunna hänföras till två
undergrupper, tät och kornig
kalksten. Den förra, även kallad vanlig
kalksten, är en sedimentär bergart,
som är tät till finkornig och
vanligen tydligt skiktad eller bankad.
Den bildas genom hårdnande av
organogent material, skal och
skalrester av djur samt
kalkavskiljan-de växter (mest alger). Sådant
material anhopas flerstädes på
havsbottnen, som genom senare
landhöjning blir fast land. En sådan tät,
regelbundet skiktad kalksten är
den flerstädes i vårt land (Öland,
Väster- och Östergötland, Närke,
Dalarna och Jämtland)
förekommande grå- och rödaktiga
ortocer-kalkstenen, som är mer eller
mindre bemängd med lermaterial.
Denna kalksten har funnit vidsträckt
användning inom stenindustrien
och utgör även, jämte i
alunskif-fer förekommande mörk kalksten
(orsten), råsten för framställning
av bränd kalk, där billigt bränsle
finnes. Skiktad eller’ lagrad
kalksten av stor renhet, finnes bl. a.
på Gotland, vars berggrund även
innehåller oregelbundna kroppar
av oskiktad revkalksten, till stor
del bildad av koralldjur. Inom
Siljanområdet i Dalarna
förekommer också en likartad ljus
kalksten, som på grund av sin
renhet är industriellt värdefull. I
norra Skånes kritberggrund finnes
dels tämligen lösa
skalgruskalkste-nar, dels flintförande krita, vilken
är jordartad och huvudsakligen
består av små foraminiferskal och
kalkstoft. Förr slammades kritan
för framställning av skrivkrita
men numera användes vanligen
gips därtill.
Genom stamning befriad från
grövre föroreningar begagnas
krita såsom mineralfoder och
för neutralisering av syrorna i
t. ex. AlV-foder.
Kornig eller kristallinisk kalksten,
marmor, är vanligen en metamorf
bergart (se d. o.) som består av en
fast, hopkittad kristallinisk
kalk-spatmassa. Färgen växlar alltefter
renhetsgraden; renare slag av
denna kalksten har ofta ljus färg.
Särskilt i mellersta Sverige finnas
flera industriellt utnyttjade
förekomster av marmor och annan
kristallinisk kalksten, s. k. urkalksten. —
Till kalksten i vidsträckt
bemärkelse räknas även dolomit, som
huvudsakligen består av ett
mineral med samma namn, ett
magne-sium-kalciumkarbonat. Dolomiten
är något hårdare än annan
kalksten och angripes obetydligt av
syror. Mellan dessa båda bergarter
finnas talrika övergångsarter
(do-lomitisk kalksten) och för att
bedöma användbarheten av en
kalksten för visst tekniskt ändamål
fordras bestämning av
magnesiumhalten genom analys. P. Tid.
— Kalksten har en synnerligen
mångsidig användning och spelar
en mycket stor roll inom hela
näringslivet. I form av kalkstensmjöl
användes den såsom
jordförbätt-ringsmedel (se Kalkbehov och
Kalkning), såsom mineralfoder, i
asfaltbeläggningar, inom
glasindustrin och andra kemiska
industrier m. m. I styckeform användes
kalksten bl. a. inom
byggnadsindustrin, cellulosaindustrin och vid
järnverken. Cementindustrin
förbrukar mycket stora mängder
kalksten. — Den brända
kalkstenen användes såsom
jordförbätt-ringsmedel (se Kalkbehov och
Kalkning) i murbruk, inom cellu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
