Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvningstid - Kalvsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalvsjukdomar
933
Där man strävar efter mycket
höga avkastningssiffror synes
vin-terkalvning vara bäst även om
man har goda beten. Det har
nämligen visat sig svårt att även
på de bästa betesmarker under
hela sommaren kunna bjuda
verkligt högmjölkande kor tillräckligt
riklig näring. Kor som kalva
under tiden november—januari
ha dock visat sig kunna draga
särskilt stor nytta av sommarbetet
genom att avsiningen fördröjts. —
Kor som äro svåra att få dräktiga
tyckas ha lättare att taga sig i
kalv under betestiden. Detta
medför att betesgången i sig själv
bidrager till att göra vårkalvning
vanligare. Rbg.
Kalvsjukdomar. Årligen föds i vårt
land ungefär 1—iy2 miljon
kalvar. Av dessa torde 7—8 % dö
redan under de första månaderna.
Kalvdödligheten förorsakar alltså
vår boskapsskötsel avsevärda
förluster. Bland orsakerna dominera
infektioner och utfodringsfel.
Genom dessa senare nedsättes
kalvarnas motståndskraft, vilket
medför att infektioner ofta även
tillstöta sekundärt.
Hälsotillståndet hos den
nyfödda kalven är mycket beroende
av moderns hälsotillstånd och
utfodring under
dräktighets-tiden.
Naturen har visserligen ordnat så
att fostret som regel i första hand
tar vad det skall ha, och modern
får sitta emellan, men trots detta
återverkar alltid en klen utfodring
av modern på fostrets hälsa och
motståndskraft. En högdräktig ko
skall ej ha starkt äggviterik,
mjölkdrivande utfodring, men hon
skall däremot ha en allsidig
utfodring med gott hö, rotfrukter,
AIV etc. Framför allt bör vitamin-
och mineralämnesbehovet
tillgodoses. Råmjölken är vid lämplig
utfodring synnerligen mineral- och
vitaminrik, varför kalven alltid bör
få av den. — Medfödd allmän
svaghet förekommer hos kalvar födda
av kor som stått på dålig
utfodring. De kunna många gånger
räddas genom behandling med
vitaminpreparat. Dessa svaga kalvar
äro synnerligen mottagliga för alla
infektioner. — Kalvdiarré eller
kalvdöd är en smittosam sjukdom
med infektioner genom naveln
eller med mjölken. Kalven får
feber, ligger mer än vanligt, saknar
foderlust, diarré tillstöter. Död
inom 1—2 dygn. — Ibland slår sig
infektionen på lederna. Kalven blir
höggradigt halt, och en eller flera
leder svullna kraftigt. Att skicka
en dylik kalv till slakt lönar sig ej.
Köttet är oanvändbart till
männi-skoföda. Döda djur böra insändas
till Statens veterinärmedicinska
anstalt för undersökning, då
sjukdomen kan orsakas av flera olika
bakterier. Har infektionens art
fastställts, kan som regel serum
erhållas för insprutning å kalvarna i
förebyggande syfte omedelbart
efter födelsen. Ger gott resultat.
För att skydda kalven för infektion
tvättas naveln med rödsprit 2
gånger dagligen. Kättar i form av
isärtagbara lådor äro lätta att
skura rena och desinfektera, varför de
äro att föredraga framför kättar
av vanlig typ. Dessa kättar böra
förses med en rund öppning på ena
gavelväggen, genom vilken kalven
kan sticka ut huvudet vid
utfodringen. Härigenom slipper
skötaren gå in i kätten och risken för
smittöverföring från kalv till
kalv minskas. Mjölkhinkarna
måste rengöras omedelbart efter varje
gång de använts. Mjölken som
skall vara spenvarm bör ges i små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
