Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kol - Kolareskola - Koldioxid - Kolhydrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
970
Kol — Kolhydrater
Kol, grundämne med kemiskt tecken
C (av lat. carbo = kol), förekommer
flerstädes på jorden och utgör ca
0,2 % av den oss tillgängliga
jordskorpan. I ren form förekommer
kol dels som diamant, dels som
grafit, vilka bägge utgöras av
kristalliserat kol. Mer eller mindre
orent kol, respektive mycket
kolrika föreningar mellan kol, kväve,
väte och syre förekommer som sot,
antracit, stenkol och brunkol. —
Kol är väsentlig beståndsdel i alla
organiska föreningar. Kols
föreningar med andra ämnen är vida
större än alla andra kemiska
föreningar tillsammans och endast
detta förhållande är anledning till
att vi ännu i dag skilja de
organiska ämnena från de oorganiska. I
princip finnes ingen skillnad
mellan de lagar som betinga bildandet
och sönderdelningen av ämnen
tillhörande de bägge grupperna.
Beteckningen organiskt respektive
oorganiskt för ett kemiskt ämne
härrör från en tid då den felaktiga
föreställningen rådde, att en
särskild kraft (livskraft) var
nödvändig för bildning av vissa
kolföreningar. Den organiska kemin är
sålunda i det stora hela
kolföreningarnas kemi. (Beträffande
kolets kretslopp i naturen, se
Kolsyra.) F.
Kolareskola. Domänverket anordnar
årligen ett antal kolareskolor på
skilda platser i landet.
Upplysningar angående dessa kunna
erhållas efter hänvändelse direkt till
Domänstyrelsen, Stockholm.
Jern-kontoret driver en kolareskola i
anslutning till Gammelkroppa
skogsskola. Kolareskolorna ha till
uppgift att utbilda goda kolare och
kolareförmän, och ha dessutom
under senare år även fått prägeln
av en förberedande skola vid
utbildning av skogstjänstemän,
bero
ende på att det numera erfordras
betyg från någon av ovannämnda
kolareskolor för vinnande av
inträde vid skogshögskolan och vid
statens skogsskolor. O. E.
Koldioxid, se Kolsyra.
Kolhydrater, vedertaget men ej
strängt riktigt samlingsnamn för
sådana organiska ämnen, som ha
karaktär av sockerarter eller stå
sådana nära i uppbyggnad och i
sina kemiska egenskaper. Namnet
kolhydrat härrör från den tid, då
man trodde att alla till denna
grupp hörande ämnen innehöllo
grundämnena kol, väte och syre i
sådana förhållanden som svara till
hydrater av kol. Numera känner
man flera kolhydrater, såsom
de-soxi-sockerarter, metylpentoser och
metylhexoser, där så ej är fallet. —
I sina yttre egenskaper visa olika
kolhydrater stora skillnader, så är
t. ex. fallet med druvsocker,
stärkelse och cellulosa, vilka alla äro
kolhydrater. Genom kemisk
nedbrytning kan man omvandla både
stärkelse och cellulosa till
druvsocker, varav framgår att de ha
gemensamma byggnadsstenar. —
Man indelar lämpligen
kolhydraterna i följande grupper: 1. Enkla
sockerarter eller monosackarider,
ex. druvsocker och fruktsocker. —
2. Sockerartade polysackarider,
vilka uppbyggts av
monosackarider och stå dessa nära beträffande
löslighet, smak m. m. Hit höra
rörsocker, mjölksocker, maltsocker
m. fl. — 3. Icke sockerartade
polysackarider, vilkas molekyler
uppbyggts genom kondensation av
enkla sockerarter. Kolhydrater
tillhörande denna grupp äro antingen
olösliga i vatten eller lösas endast
kolloidalt däri. Hit höra
exempelvis stärkelse, glykogen och
cellulosa. — 1. Antalet enkla
sockerarter är mycket stort. Viktigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
