Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolsyreassimilation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolsyreassimilation
983
men sker framför allt i bladen,
som ha en yttre och inre byggnad
särskilt lämpad för denna uppgift.
— I stort sett gäller, att ju
rikligare tillgången på ljus är, dess
livligare blir kolsyreassimilationen.
Växternas krav på ljus är dock
mycket växlande. S. k. skugg- och
skymningsväxter assimilera
tillräckligt vid ljusstyrkor, som äro
endast bråkdelar av vad
solväxterna, och dit höra de flesta av våra
kulturväxter, behöva. De ljusa
sommarnätterna i norra Sverige
möjliggöra kolsyreassimilation
dygnet runt, vilket är förklaringen
till att korn och andra grödor
mogna fortare där än i södra
Sverige. Växterna assimilera även i
konstljus, och elektrisk belysning
kan därför till en viss grad ersätta
bristen på sol vintertid.
Svårigheten att göra en konstljuskultur
(som hos oss givetvis endast är
tänkbar i växthus) ekonomiskt
lönande har hittills hindrat ett
allmännare utnyttjande av denna
möjlighet. Vid temperaturer omkring
0°-punkten är
kolsyreassimilationen hos de flesta växter svag eller
ingen; den ökar i livlighet med
stigande gradtal till en viss gräns
(vanligen 25—30°C) för att
därefter åter avta. Även under för
övrigt bästa tänkbara förhållanden
begränsas kolsyreassimilationen
vanligen av luftens kolsyrehalt,
som håller sig omkring 0,03 %.
Försök att genom tillförsel av
extra kolsyra till luften,
”kolsyre-gödsling”, påskynda
assimilationen och därmed vinna en snabbare
utveckling och höjd avkastning
hos växterna ha i många fall varit
framgångsrika, men metoden har
trots detta ej kommit till
nämnvärd praktisk användning. — Den
vid kolsyreassimilationen bildade
stärkelsen upplagras under dagen
i klorofyllkornen. Under natten
överföres stärkelsen till socker,
som i löst form ledes genom
bladnerverna och stammens
kärlsträngar till olika delar av växten.
På de ställen, där tillväxt sker —
exempelvis i knoppar och i
skott-och rotspetsar — användes
sockret jämte de från marken
upptagna närsalterna vid uppbyggandet
av ny cellsubstans. En hel del
förbrukas också omedelbart vid
andningen (se d. o.). Återstoden
lagras efter ombildning till stärkelse,
fett eller andra ämnen för
kommande behov i rötternas och
stammarnas grundvävnader, i fröna
eller i särskilda upplagringsorgan
(vanligen omvandlade rötter eller
stamdelar) jämför betor, potatis
osv. — Kolsyreassimilationen kan
sägas innebära en magasinering
av solenergin. Av de genom
kolsyreassimilationen bildade ämnena
livnära sig icke endast växterna
utan direkt eller indirekt också
alla djur, människan inbegripen.
När vi använda ved, kol eiler
olja som bränsle, är det också
ytterst resultatet av en
kolsyreassimilation eller med andra ord
upplagrad solenergi, som vi
tillgodogöra oss. Som
grundförutsättning för allt liv på vår jord har
därför de gröna växternas
kolsyreassimilation en betydelse, som
knappast kan överskattas. — Även
en del icke gröna organismer
kunna assimilera luftens kolsyra. Den
erforderliga energin kommer i
dessa fall icke från ljuset utan vinnes
genom oxidation (förbränning) av
oorganiska ämnen. Mest bekanta
av hithörande organismer äro de i
jord levande salpeterbakterierna,
som utnyttjar den vid oxidation av
ammoniak till salpetersyrlighet
respektive salpetersyra frigjorda
energin. D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
