Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolsyra - Kolsyreassimilation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982
Kolsyreassimilation
dagligt tal menar man med
kolsyra koldioxid, vilken är en
färglös, tung gas, som erhålles vid
fullständig förbränning av kol, vid
ett flertal jäsningsprocesser eller
genom behandling av ett karbonat,
t. ex. krita, med starkare syror än
kolsyra. Koldioxid låter sig lätt
kondensera till en vätska (i
handeln i kolsyrebomber) eller till
fast substans, kolsyreis, torris.
Den fasta kolsyran har fått en allt
större teknisk användning för
kyl-ändamål, enär den vid avdunstning
helt förgasas under stark
värmebindning, varvid låga temperaturer
uppnås. — Koldioxid förekommer
fri i luften till en mängd av 0,3 till
0,4 1 pr m3 luft. Den av människan
utandade luften innehåller 4 till
5 % koldioxid. Till följd av
andnings- och förbränningsprocesser
kan luftens kolsyrehalt på sina
ställen väsentligt ökas. Många
källvatten, surbrunnar, hålla
större mängd löst kolsyra. Väsentligt
större mängder koldioxid finnas
bundna i naturen i form av
kalksten, marmor, krita, vilka samtliga
äro kalciumkarbonat, eller dolomit,
magnesium-kalcium-karbonat m. fl.
karbonater. — Av största
betydelse är koldioxidens roll vid kolets
kretslopp i naturen. Växter
upptaga, assimilera, koldioxid ur
luften och överföra densamma i sina
klorofyllkorn under avgivande av
syre och utnyttjande av
ljusstrålarnas energi till kolhydrater och
därefter i komplicerade processer
i andra organiska ämnen. Genom
förbränningsprocesser, såväl i
djurorganismen efter förtäring av
växter eller produkter från
växtriket som vid förbränning i luft
återbildas koldioxid för att ånyo
genomgå kretsloppet för så vitt
den ej bindes i form av karbonat.
En reservoar av kolsyra förefinns
i vattensamlingar på jorden,
särskilt i havsvattnets lösta kolsyra.
Den i vatten lösta kolsyremängden
är större ju större den omgivande
atmosfärens kolsyrehalt är och ju
högre alkaliteten, pH-värdet, är
hos vattnet. — En speciell form av
förbränning är naturlig gödsels
och växtdelars förmultning. Då
växterna i allmänhet utvecklas
snabbare vid högre koldioxidhalt
än luftens normala, spelar den så
bildade koldioxiden en befordrande
roll särskilt i drivbänkar och
växthus. Man har även erhållit
positiva resultat genom tillförsel av
koldioxid till luften i växthus,
t. ex. genom förbränning av träkol,
sprit eller dyl. F.
Kolsyreassimilation eller ofta endast
assimilation (se d. o.), kallas den
kemiska process, genom vilken
växterna ur kolsyra (koldioxid)
och vatten uppbygga levande
substans. — Växternas gröna
delar ta upp kolsyra ur luften. Av
denna kolsyra och det
huvudsakligen från marken genom rötterna
uppsugna vattnet bildas i
klorofyllkornen kolhydrater, oftast
stärkelse; samtidigt avges syre,
som bortgår i gasform.
Kolsyreassimilation äger rum endast i
levande celler och vid tillgång på
ljus. Ljuset lämnar därvid den för
sönderdelningen av kolsyran
nödvändiga energien. Det kemiska
förloppet kan tecknas sålunda:
vatten+kolsyra+ljus=
stärkelse+syre.
Jämte kolsyra, vatten och ljus är
närvaron av klorofyll, bladgrönt,
(se Bladfärgämnen) en nödvändig
förutsättning för
kolsyreassimilation. Klorofyllets roll är att uppta
de verksamma delarna av ljuset
och överföra dessa till kemisk
energi. Kolsyreassimilation kan
försiggå i alla belysta gröna delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
