Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftan och kräftpesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kräftan och kräftpesten
1033
des äga rum efter den 31 oktober.
Kräftor under 9 cm längd få ej
fångas. — Kräftan har många
fiender och sjukdomar. Åtskilliga
fiskar, främst ålen, abborren, gäddan
och laken och även vissa fåglar,
häger och änder, äro kräftätare.
Farligast för kräftbestånden är
dock en svampsjukdom, den
fruktade kräftpesten. Denna sjukdom
härjade i Mellaneuropa under
senare delen av 1800-talet och
trängde småningom vidare fram till
Finland, varifrån den överfördes
till Sverige år 1907. Under detta
och följande år utbröt sjukdomen
på flera platser i Mälaren och
Hjälmaren med bivatten och
gjorde helt slut på kräftorna. Sedan
sjukdomen väl fått fast fot i vårt
land dröjde det ej länge innan den,
alla försiktighetsåtgärder till trots,
spred sig till nya områden, åren
1909—10 till Fyrisåns, Arbogaåns
och Svartåns (Närkes)
vattensystem, 1915—1920 till de övre
delarna av Kolbäcksåns vattensystem,
1918 till nedre Dalälven, Göta
kanal med angränsande vatten, såväl
i Västergötland som Östergötland,
samt uppåt Svartåns och Stångåns
vattenområden ävensom till Emån,
där stora delar av åns nedre
partier avhärjades. Under åren 1931—
1932 hade den även uppträtt på
flera håll i Uppland (Erken), 1933—
34 i Södermanland och 1935 i
Käv-lingeån i Skåne. Sjukdomen
orsakas av en med mögelsvamparna
nära besläktad organism, vars
svamptrådar växa in genom de
mjuka lederna och angripa
nervsystemet med resultat att döden
inträder efter omkring 2 veckor.
Sannolikt sker smittan
huvudsakligen genom att svampsporer
överföras från en kräfta till en annan
eller helt enkelt genom att dylika
sporer finnas i vattnet eller i
bot
tenslammet. Pestens överförande
till nya vatten sker genom att
pestsjuka eller döda kräftor av något
djur föras omkring, men lika ofta
ha kräftfiskarna skulden till
pestens spridning, särskilt
tjuvfiskarna, som ej dra sig för att fara
omkring till olika vatten och pröva
kräftfiskelyckan. Genom särskilda
av K. Maj :t och vederbörande
länsstyrelser utfärdade föreskrifter,
Sv. F. S. 370/1932, har man också
sökt hindra kräftpestens
utbredning. Sålunda är det förbjudet att
fånga kräftor inom sådana sjöar
och rinnande vatten där pesten för
tillfället är som mest aktiv. Vidare
får man inte sumpa kräftor i andra
vatten än där de fångats och inte
heller i vatten utkasta emballage,
vari kräftor förvarats eller
transporterats. överföring av
fiskredskap, som ej kokats är också
förbjudet inom stora delar av de av
pesten berörda områdena. Som
direkta åtgärder till förhindrande
av spridningen brukar man vidare
tillgripa kalkning. Härvid
användes bränd kalk, som släckes på
■platsen och utröres med vatten till
en tjock välling, vilken tillsättes
det pestberörda vattendraget. Här
går pesten ofta uppför så länge
sammanhängande kräftbestånd
finnas, men genom kalkning dödas då
allt liv på en viss sträcka och
tydligen härigenom också
kräftpest-svampen. På grund av vår
ofullständiga kännedom om
kräftpest-svampens biologi, vet vi ej, hur
länge risk förefinnes för
återsmit-ta i ett av kräftpesten avhärjat
vatten. I vissa fall har det visat sig
att exempelvis en återinplantering
av kräftor gått bra redan efter
några år, i andra fall ha dylika
planteringar varit förgäves och
endast tjänat till att hålla kvar
sjukdomen längre tid. Det bör
emeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
