Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftan och kräftpesten - Kräkmedel - Kräl- och groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1034
Kräkmedel — Kräl- och groddjur
tid ihågkommas att i många
vatten, som genom pesten totalt
förlorat sina kräftbestånd, sedermera
uppstått goda sådana. Detta har
skett såväl genom direkta
inplante-ringar som på grund av
nedvand-ring av kräftor från angränsande
av pesten oberörda vatten. Vid
inplantering äv kräftor bör 2 å 3
honor tagas för varje hane, och
honorna böra helst utsättas en å två
veckor före hanarna, så att de
hunnit uppsöka lämpliga gömställen
innan de mera stridiga hanarna
uppträda på platsen. G. A.
Kräkmedel äro sådana ämnen, som i
tillräckligt stora doser orsaka en
tömning av magsäckens innehåll
uppåt. Hästar kunna normalt ej
kräkas. Kräkmedel äro kräksalt,
kräkrot, apomorfin, veratin,
kopparsulfat m. fl. Dhl.
Kräl- och groddjur. Få djur bedömas
så orättvist som kräl- och
grod-djuren. De avskys av de flesta
människor, och de beskyllas för
varjehanda underliga ting.
Huggormen slår man i regel
skoningslöst ihjäl, därför att han begåvats
med en giftapparat, som han
ibland tvingas att använda i
självförsvar. Snokar och ormslår bli
mycket ofta ihjälslagna, ty många
människor anse det säkrast att ta
död på allt som ringlar och
slingrar sig. De svansförsedda ödlorna
få även de stundom gå samma öde
till mötes. Grodorna trampas
ofta ihjäl, och paddorna likaså.
Särskilt de sistnämnda anklagas för
åtskilliga brott. Den gamla sägnen,
att paddan tjuvmjölkar koma om
natten, lever mångenstädes kvar.
Många tro även, att paddan
sprutar gift eller avsöndrar en giftig
vätska, då man vidrör henne. I
stället för att förfölja och döda
våra reptiler och amfibier, borde
varje lantbrukare, trädgårdsodlare
eller skogsägare i sitt eget
intresse skydda dessa djur. — Av
Sveriges tre ormar äro två arter,
huggormen och släta snoken,
avgjort nyttiga för lantbruket,
medan den i övrigt fullkomligt
oskadliga vanliga snoken är av mindre
betydelse. — Bland de kallblodiga
landlevande djuren är det
huggormen (fig. 1) som förföljes mest
Fig. 1. Huggorm.
intensivt av människan, trots att
han paradoxalt nog är den
nyttigaste. Han känns lätt igen på det
oftast väl synliga, svarta
sicksackbandet på ryggen.
Grundfärgen är omväxlande blågrå, grå,
gråsvart, gråbrun och brun. Även
helsvarta exemplar förekomma, på
vilka sicksackbandet ibland blott
kan urskiljas som en mörkare
skugga. Karakteristiskt är även
det breda, platta huvudet. Han når
mycket sällan över 65 cm:s längd.
Till sitt uppträdande är
huggormen ej så skygg som den vanliga
snoken, dock flyr han i regel
undan människan. Lyckas ej detta
eller blir han hastigt överraskad,
ringlar han ihop sig i
försvarsställning och väser varnande,
men hugger aldrig förrän han
blir direkt attackerad. Att han
förföljer människor, hoppar upp
från marken för att bitas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
