Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräl- och groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1040
Kräl- och groddjur
Fig. 5. Vanlig padda.
av insekter, små maskar, sniglar
och snäckor. — Den lilla nätta
lövgrodan från Skåne, Blekinge och
södra Kalmar län känns lätt igen
på sin litenhet och sin gräsgröna
färg. Hon klättrar omkring i
lövträden och jagar myggor, flugor
och andra insekter. — Den vanliga
paddan (fig. 5) är det ur ekonomisk
synpunkt nyttigaste av alla
groddjur. Hon skiljer sig, liksom
paddorna i övrigt, från de egentliga
grodorna genom sin vårtiga hud och
sitt lugna temperament. Vid
förflyttningen röra sig paddorna
gående, kravlande eller genom små
fram-åthopp, medan grodorna merendels
hoppa i relativt långa skutt. Den
vanliga paddan leker något senare
än den vanliga grodan och
åkergrodan. Hon har härvid ett läte,
som påminner om avlägset
hundskall. — Lyckligtvis är denna
nyttiga padda vanlig över nära nog
hela Sverige. Hon förekommer i
trädgårdar och dikeskanter, i
löv-och blandskogar samt på åkrarna.
— Det förefaller som om den
vanliga paddan aldrig skulle kunna bli
mätt. Hon slukar med glupsk aptit
ofantliga mängder insekter,
spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl-
och groddjur. I en dissekerad
padda har man funnit följande: 21
skalbaggar (av en knäppareart
som är skadedjur på odlade och
vilda växter), 8 kålfjärilar, 4
maskar, 1 snigel, 2 gråsuggor och en
mängd andra kryp. En fångad
vanlig padda har vid ett enda
tillfälle iaktagits äta närmare 100
kålfjärillarver. — I inledningen till
denna uppsats omtalades, att man
på sina håll alltjämt anser den
vanliga paddan vara giftig. Den
vätska hon ibland avsöndrar vid
beröring är ett försvarsmedel mot
hennes fiender bland djuren. Den
har giftverkan blott om den
kommer ned i
matsmältningsappara-ten. Vid beröring med människans
hud är det avsöndrade sekretet
fullkomligt ofarligt men kan
framkalla irritation om det kommer i
beröring med ögonen. Då man tar
upp paddan i handen, tömmer hon
stundom i förskräckelsen sin
urinblåsa, vilket ej heller är det
minsta farligt och icke bör förväxlas
med djurets hudavsöndring. — Den
vanliga paddan bör sålunda på allt
vis skyddas från förföljelse i
jordbrukarens och
trädgårdsodla-rens eget intresse. — Detsamma
gäller om hennes släktingar, den
grönfläckiga paddan med
utbredning i södra och östra kustlandet
från Skåne till Östergötland samt
på Öland och Gotland, och
stinkpaddan med motsvarande västlig
utbredning längs Blekinges,
Skånes, Hallands och Bohusläns
kusttrakter. Den grönfläckiga paddans
utseende framgår av namnet;
stinkpaddan kännetecknas av en
ljus linje utefter ryggen. Båda
arterna konsumera betydande
mängder insekter. — De återstående
arterna av Sveriges groddjur, den
mindre vattenödlan och den större
vattenödlan sakna större betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
