Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräl- och groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kräl- och groddjur
1039
het och skygghet. Hon finns över
nästan hela landet och går långt
upp i fjällens björkregion. Hon bor
i barr- och blandskogar, i sumpiga
kärrmarker och i bergen. Hon
förekommer nära nog alltid på
sådana lokaler, där huggormen också
trivs. Betydligt sällsyntare är
sandödlan, som blott lever i Skåne
och på några enstaka platser i
Götaland. Hon föredrar grönskande
fält och lundar samt sanddyner.
Skogsödlan är oftast brunaktig
med en mörk linje på ryggens mitt
och blir högst 16 cm lång.
Sandödlan har en grå eller grågrön
grundfärg och rader av ljusa
prickar på ryggen; hanarnas sidor
äro vackert smaragdgröna. Den
kan nå 25 cm:s längd. Båda dessa
ödlor leva av insekter och sniglar,
varför de bidra till att hålla dylika
skadedjur i schack. — Av vårt
lands tolv groddjur äro nio för
lantbruket och trädgårdsskötseln
enbart nyttiga, en övervägande
nyttig och två betydelselösa. —
De två vanligaste grodorna i
Sverige äro den vanliga grodan och
åker grodan (fig. 4). De båda
arterna äro varandra synnerligen lika.
De bästa skiljemärkena äro för den
vanliga grodan: grå, bruna eller
rödaktiga fläckar på bukens ljusa
bottenfärg, trubbig nos, bred och
Fig. 4. Vanlig groda (t. v.) och
åkergroda.
platt panna; för åkergrodan: i det
närmaste enfärgad buk, spetsig
nos och smal panna. Det är dessa
två grodarter, som på vårarna
konsertera i de flesta sjöar och träsk.
Den vanliga grodan, vars läte är
ett knorrande krr, krr, leker något
tidigare än åkergrodan, som har
ett kväkande eller bubblande
läte. Under lektiden bär den
vanliga grodans hane en grumlig
blåaktig dräkt, medan
åkergrod-hanen prålar med en vacker
porslinsblå färg. — Båda arterna
finnas över stora delar av Sverige,
åkergrodan går i norrländska
kustlandet upp till 65° n. br., medan
den vanliga grodan tränger vida
längre upp mot norr och träffas
t. o. m. i fjällens videregion. —
Insekter och sniglar äro dessa
grodors huvudnäring. Det är ej små
kvantiteter de förtära, varför de
göra god nytta. — Den långbenta
grodan är hittills blott funnen i
Skåne och Blekinge samt i
Kalmartrakten och på Öland. Hon lever
av samma diet som de förut
nämnda släktingarna, men är
på grund av sin sällsynthet ej
så ekonomiskt betydelsefull som
de. — Jätten bland de svenska
grodorna är den ätliga grodan, lätt
igenkänd på sin storlek och den
med svartbruna fläckar tecknade
gröna bottenfärgen. Den finns
endast vid några skånska sjöar och
kanske alltjämt i mellersta Kalmar
län samt på ett par platser i
Östergötland (inplanterad ?). Denna
groda är ett veritabelt rovdjur
och förtär insekter, spindlar,
sniglar, mindre möss och
vattenödlor. Hon slukar även
nyttiga djur som daggmaskar, små
grodor, fiskar och fiskrom samt
fågelungar. — Enbart nyttiga äro
klockgrodan och lökgrodan vilka
blott finnas i Skåne. De livnära sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
