Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistoria, bondeståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1052 Kulturhistoria, bondeståndets
täppor, som voro insprängda i
ängsmarkerna. Betydande roll
spelade även svedjorna. — Utom fria
tjänare på bondgårdarna funnos
ett betydande antal trälar, dock
aldrig i så stor utsträckning här
som i Norge. Under Magnus
Erikssons regering avskaffades
träldo-men 1335 slutgiltigt i vårt land. Den
viktigaste arbetskraften på
bondgårdarna utgjorde givetvis den
egna familjens medlemmar. —
Me-deltidslagarna äro ytterst
detaljerade vid beskrivningen av de olika
samarbetsformerna inom byalaget.
Traditionen från denna tid
kvar-lever ännu på alla de håll i landet,
där byalaget icke helt upphört som
organisationsform. — Under
medeltiden var kornet eller bjuggen
det viktigaste sädeslaget. På
1500-talet utgjordes 65—70 proc, av den
odlade säden i Mellansverige av
korn. Vete förekom i ytterst liten
utsträckning. Havre som vid
denna tid även kallades hästkorn
användes utom som foder även till
bröd, särskilt i västra Sverige. Råg
som började uppträda på
1000-talet odlades i ganska ringa
omfattning under medeltiden och
importerades även från Finland. Det
var först under 1600-talet som
rågodlingen i omfattning kunde
mäta sig med kornet. Vidare
odlades nu ärter, bondbönor, rovor, kål
samt lin och hampa. — Säden
skars uteslutande med skära. I
sydvästra Sverige torkades säden
ofta i kölnor med ugn. I övre
Sverige och Gotland förekom rior i
samma användning. Vid sidan av
handkvarnarna förekom även
vattenkvarnar. I skogsbygderna
spelade ända fram till våra dagar
boskapsskötseln större roll än
sädesodlingen. Boskapsstocken per
person var vid denna tid avsevärd.
Av förteckningarna till Älvsborgs
lösen 1517, som utgör vår första
någorlunda fullständiga uppgift om
landets kreatursbestånd, framgår,
att det beräknade antalet
nötkrea-tursenheter (1 nöt=% häst eller 4
svin eller 10 får osv.) i Uppland
per 1.000 personer var 1490 mot
890 nötkreatursenheter inom
samma område år 1899. Denna stora
boskapsstock medförde att
foderanskaffningen för vintern intog en
betydande plats i sommararbetet.
Med den svältutfodring som
bestods djuren under vintern var
mjölkning otänkbar. Både
nötkreatur och hästar voro småvuxna.
Gotlandsrussen är en kvarleva av
den medeltida hästrasen i vårt
land. — I Småland och övre
Sverige var under medeltiden
fäbodväsendet redan utvecklat. Härigenom
kunde djuren hållas i betesmarker
som voro mera avlägsna från
hembyarna. Under somrarna, då djuren
mjölkade bättre, samlade bönderna
ost, mesost och smör till vinterns
behov och skattens betalande. —
Den medeltida svinrasen var
små-vuxen, raggig och slaktfärdig
först andra eller tredje
levnadsåret. Till gödning användes i
Syd-Sverige vildäpplen och ollon. Dessa
magra grisar höllos i betydligt
större antal än i senare tid. På
1500-talet hade man dubbelt så
många svin per tusen innevånare
som 100 år senare. — Fårskötsel
har i vårt land bedrivits sedan
yngre stenåldern, främst med
hänsyn till ullen men även som
slakt-och mjölkdjur. För att särskilja
de stora kringströvande
fårflockarna förekom ett invecklat system
av klippmärken i öronen. Även
getaveln går tillbaka till stenåldern
men hade redan under medeltiden
minskat i betydelse. Getterna
höllos främst för mjölkens skull,
därför gärna hos fattigt folk. Fjäder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
