Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistoria, bondeståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturhistoria, bondeståndets
1051
Olaus Magnus visar hur småboskap betar
på husens torvtak. 1500-talet.
trälar funnos likaledes. På en
runsten över upplandsmagnaten
Jarla-banke nämnes sålunda, att han
ägde hela Täby socken och på en
annan, att han ägde hundradet eller
häradet. De väldiga gravfynden i
Vendel och Valsgärde tyda även på
kraftigt utvecklad stormansklass
på landsbygden. Från dessa
stormansätter härstammade
säkerligen en del av Sveriges ledande
godsägareadel. En viktig
jordägare under medeltiden var dessutom
kyrkan och klostren. Även som
arrendebönder berövades de svenska
lantbrukarna emellertid icke sin
frihet och de blevo heller aldrig
livegna. — Medeltidens normala
bebyggelsetyp var byn.
Söderman-nalagen säger att ”tomt är tegs
moder”, dvs. efter gårdstomternas
storlek bestämdes andelarna åker
och äng i byns gemensamma
marker. Redan i landskapslagarna
nämndes det äldre skiftet,
fornskif-tet eller hammarskiftet, men man
förordar solskiftet, enligt vilket
fastigheternas skiften skola följa
solrätt efter ordningen i bygatan.
Varje åker delades i lika stort
antal stycken som delägare. Byborna
kom därför att få markstycken,
spridda på olika håll. Det förekom
även samfälld åker och äng och
ett byte årsvis av tegarna mellan
de olika ägarna har på sina håll
gjorts till in på 1900-talet. —
Ägo
förhållandena sammanhängde med
den tillämpade växtföljden. Den
äldsta formen, ensädet, bestod i att
säd odlades varje år på samma
åker, så länge den gav skörd,
varefter den lämnades öde några år.
Redan före medeltiden hade mera
rationella former funnits,
nämligen tvåskiftesbruket, innebärande
att åkern vartannat år såddes och
vartannat år fick ”trädas” av
betande kreatur, som därvid
samtidigt gödslade den. Redan under
medeltiden uppträder
treskiftes-bruket under inflytande från
kontinenten. Man tillämpade nu efter
trädesåret ett år med höstsäd och
ett år med vårsäd. Korn och rovor
odlades företrädesvis i vretar eller
Järnskodd träspade från Sollerö i
Dalarna, flåhacka från Norberg i
Västmanland och trägrep från Väckelsång i
Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
