Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistoria, bondeståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1050
Kulturhistoria, bondeståndets
Ungefär vid mitten av sista
årtusendet f. Kr. började järnet
användas i vårt land. På grund av
rikedom på sjö- och myrmalm
fick denna metall en oerhörd
betydelse för landet. Järnredskapen
möjliggjorde timrande av bättre
hus, tillverkande av bättre redskap,
bl. a. sädesskäror och liar. Från
järnåldern finnas särskilt på Öland
och Gotland bevarade husgrunder
m. m. som tydligt utvisa
bondgårdarnas utseende. Vissa av dessa
byggnader, som tydligtvis utgjort
kombinerade lagårds- och
foderhuslängor, kunna uppgå till ett 50-tal
meter. Lämningar av detta slag
äro särskilt vanliga i bygder med
riklig tillgång på björkängar och
lundar, som erbjudit både
sommarbete och vinterfoder. Lövtäkten
har av ålder bildat ett viktigt
inslag i vinterfodret och möjliggjort
hållande av relativt stor
kreatursstock över de i vårt klimat
osedvanligt långa vintrarna. — Liksom
Skåne alltjämt skiljer sig från det
övriga Sverige beträffande
hustyper m. m. så voro även under
järnåldern de skånska bondgårdarna av
annat slag. Här visa spåren att
väggarna bestått av något flätverk
med lerklining, alltså i viss mån
besläktad med det senare
korsvirket. Det synes även som om
människobostad och djurstallar varit
inrymda under samma tak, ehuru
givetvis i skilda rum, något som
säkerligen tyder på samband med
kontinenten. Det synes även som
om sädesproduktionen redan under
järnåldern var kraftigare i Skåne
än annorstädes i landet. Väldiga
lerbehållare för sädesförvaring, en
slags bingar, äro nämligen mycket
vanliga i de skånska fynden. —
Omkring 500 e. Kr. inträder i det
arkeologiska fyndmaterialet en del
förändringar som tyda på viktiga
omflyttningar och måhända
organisatoriska förändringar, som
sedan resulterade i de byar och
byalag som sedan hållit sig fram emot
våra dagar. Även ortnamnen
vittna om de folkförflyttningar, som
ägde rum vid mitten av det första
årtusendet e. Kr. Ortnamnen som
sluta på -inge och -stad höra
hemma före år 800. Namnen på -by
tillhöra vikingatiden. Vid denna
tidpunkt var det en utomordentligt
kraftig folkökning, måhända
resultat av de bättre organiserade
bysamhällena. Nyodlingar av olika
slag apterades till fasta boplatser
för befolkningsöverskottet. Under
sen vikingatid och tidig medeltid
ha alla de välkända namnen av
typerna -torp, -boda, -säter, -ryd,
-rud, -måla och -hult tillkommit.
Dessa antyda ofta nyanläggningar
utanför den tidigare bebyggelsen.
Så kraftigt ökades bygderna under
medeltiden, att man i ett sådant
landskap som Östergötland kan
finna omkring 700 namn, som
funnits före medeltiden, medan det
dubbla antalet tillkommit under
själva medeltiden. I stort sett kan
man säga att hela den svenska
jordbruksbygden med undantag av
smärre norrländska områden och
de finska koloniseringarna behöll
sitt medeltida omfång ända till
1700-talets stora nydaningsperiod.
— Från medeltiden äger man
värdefulla skriftliga källor om vårt
jordbruk, främst då de olika
landskapslagarna. Vid denna tid är
byn en dominerande faktor och
ge-mensamhetsarbetet genomgående.
Även om en stor del av bönderna
voro självägande, måste man
räkna med ett betydande antal
kro-nobönder på statliga egendomar.
Det torde även funnits landbor
under enskilda jordägare. Stora
jord-drottar som drev sitt arbete med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
