Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärnmjölk - Kärnsköra - Kärnspricka - Kärnved - Kärnältare - Kärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078
Kärnsköra — Kärr
en är beroende av gräddens
fett-halt, kärningstemperaturen etc. I
genomsnitt håller kärnmjölk 0,4 %
fett, 3,2 % äggvita, 4,6 %
mjölksocker och mjölksyra och 0,8 %
koksalt och mjölksalter. Kärnmjölk
har framstående dietiska
egenskaper och är en läskande dryck,
varför den konsumeras i betydande
mängd. C. B-l.
Kärnsköra, se Kärnspricka.
Kärnspricka (kärnsköra). I
kärnvir-ket hos äldre, grova träd uppstå
ofta sprickbildningar på grund av
kärnvedens krympning. Vanligen
gå dessa strålformigt ut från
märgen, s. k. märgsprickor, men kunna
även någon gång följa
årsringar-na. Då de huvudsakligen uppträda
i nedre delen av stammen dvs.
under kronan, förorsaka de allvarliga
skador, som i hög grad minskar
stammens användbarhet till
timmer, plywood m. m. O. E.
Kärnved eller kärna kallas den
centrala del av trädstammen där
livsfunktionerna upphört. Den består
alltså av död ved, som dock alltjämt
har en uppgift nämligen att stödja
och stadga stammen. Hos de s. k.
egentliga kärnträslagen såsom
tall, lärk, ek, alm m. fl. färgas
kärnbildningen mörk genom
avlagringar av hos barrträden hartser
och hos lövträden garv- och
gummiämnen. På detta sätt
impregnerade kärnor bli mycket
motståndskraftiga mot röta, hårda och
starka (ehuru ibland rätt spröda).
Kärnfullt virke är därför
synnerligen efterfrågat för vissa ändamål
t. ex. för slipers, stolpar m. m.
Granen, björken m. fl. trädslag ha
ofärgad kärna och saknar därför
dessa speciella egenskaper. Det är
dock att märka att kärnan i regel
är större hos granen än hos tallen.
Kärnan är hos det nyavverkade
virket lättare än splinten, kärnfullt
virke har därför god flytbarhet,
vilket är av stor betydelse vid
flottningen. Kärnbildningen är i
regel större vid högre ålder
ävensom vid sämre tillväxt. O. E.
Kärnältare, se Kärna.
Kärr utgör en grupp av myrar med
en vegetation av starrarter,
starrkärr, gräs och örter, gräsörtkärr,
ofta med en mer eller mindre tät
bottenmassa av mossor,
brunmoss-kärr eller brunmoss-starrkärr,
vit-mosskärr eller vitmoss-starrkärr.
Sistnämnda typ av kärr räknas av
en del växtsociologer och
växtgeografer som ett slags mosse, medan
andra föredraga att upptaga den
som en särskild typ, stående
mellan kärret och mossen. Ofta
förekommer även ris av pors, odon
eller ljung, riskärr. Ibland
förekommer också ett mer eller mindre
slutet buskskikt. Kärret kallas då
buskkärr, varav den hos oss
vanligaste typen är videkärr. En
särskild grupp utgöra skogskärren,
som kunna vara antingen
barrskogs- eller lövskogskärr. Bland de
senare förekomma hos oss alkärr
och björkkärr, vilka var för sig
eller i blandning kallas lövkärr.
Skogskärren ha ett slutet
skogs-skikt och en ofta rik markflora.
Kärren ha i de flesta fall
uppkommit genom igenväxning av sjöar.
Bottenlagren utgöras då av
gyttjor, över dessa kunna förekomma
Typiskt kärr med tuvdun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
