Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köksväxtodling - Frilandsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köksväxtodling
1087
minst 2,5 m längd ned i marken
med 1 m avstånd mellan
störraderna och 50 cm mellan störarna i
raden. Ibland ser man störarna
sinsemellan förbundna med tvärslåar i
toppen. Detta är dock ett onödigt
arbete. Omkring varje stör lägges
6—8 frön. 5 plantor får växa upp.
Fröet myllas som för långa bönor
5 cm djupt. Störbönor ge högre
skörd än låga bönor eller 20.000 kg
pr ha. Bönfröet sås sent, när
jorden blivit väl uppvärmd. Den
höstplöjda jorden hinner därför
ytbehandlas ett par gånger före
sådden, vilket underlättar
renhållningen från ogräs. Bästa utbyte
uppnås på sandmylla och vid ett
reaktionstal på 7,0—7,5. Som
andra ärtväxter äro även bönorna
kvävesamlande men därför kan
icke kväve undvaras. Det gör god
verkan med en liten kvävegiva
omedelbart före sådden. En
nor-malgiva till bönor är 100—200 kg
salpeter, 200—300 kg superfosfat
och 400—600 kg 40 % kali. Under
torra, varma somrar bli bönorna
bäst och ge den högsta
avkastningen. Är sommaren däremot fuktig
och kall blir skörden liten, vartill
kommer att angrepp av
bönfläck-sjuka då lätt blir förhärjande.
Bönor äro värmekrävande och
utvecklingstiden är lång. Kulturen
lönar sig därför bäst under
gynnsamma klimatförhållanden. Det
finns ett stort antal sorter, som
skilja sig från varandra i tidighet,
kvalitet och avkastning. Beroende
av det ändamål odlingen tjänar
och klimatförhållandena på platsen
väljas sorter. Skörden sker efter
hand som baljorna nått full storlek
men innan fröna utvecklats
nämnvärt. Det är viktigt att skörda i
rätt tid. Bönfälten skördas minst
2 gånger pr vecka.
Konservindustrin omsätter numera en stor del
av den samlade skörden. —
Ciko-ria (Cichorium intybus). Av
ci-koria odlas en speciell typ eller
sort kallad Whitloof som användes
som s. k. julsallat. Fröet sås på
vanligt sätt i kraftig, välgödslad
jord och plantorna, som gallras
till 15 cm, få stå kvar ute så länge
som möjligt. Rötterna tagas upp
och planteras därefter endera i
djupa lådor med starkt
sandblan-dad jord eller i sand i bottnen av
ett växthus. Toppen bör vara täckt
med 20 cm sand. Toppskottet
börjar växa fram och som bladen
hålla sig väl samlade, får man ett
långsmalt huvud, som skäres av
med en klack av roten. Denna
vin-terköksväxt har blivit ganska
allmän och mycket omtyckt. —
Gurka (Gucumis sativus). På
friland odlas så gott som
uteslutande gröna gurkor av den tjocka
knubbiga typen. Huvudparten av
de fältmässigt odlade gurkorna gå
numera direkt till
konservfabrikerna som salta ned dem i kar,
kaggar, plåtförpackningar eller
glasburkar. De skördas som
utvuxna. Skörd av små, s. k.
pickles-gurkor sker numera endast i
begränsad omfattning. Gurkorna sås
direkt på friland och i vanlig
öppen jord. Gurklister förekommer
numera icke i rationellt drivna
odlingar. Uppläggning av lister och
dessas underhåll med vatten och
gödsel kräver för stor
arbetsinsats för att löna sig. Fröet sås
med maskin i rader med 100—120
cm avstånd. Det mindre avståndet
tillämpas i mellersta, det större i
södra Sverige. Plantorna böra stå
med 20—30 cm avstånd. De skola,
om sommaren blir varm och
solrik, fylla ut detta stora
radavstånd. Innan de göra det köres
upprepade gånger mellan raderna
för att ogräset skall hållas borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
