Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köksväxtodling - Frilandsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1098
Köksväxtodling
lad jord och föredrager naturlig
gödsel. Förökningen sker med
rotsticklingar dvs. ca 40 cm långa
raka årsrötter som skäras till på
hösten och förvaras i stuka under
vintern. Till våren sättas de ut
efter det att alla ögon och skott
utom det översta tagits bort. Till
hösten äro rötterna salufärdiga.
Efter viss sommarbehandling bli
de jämna och släta. — Rabarber
(Rheum hybridum) förökas
uteslutande på vegetativ väg genom
delning. Skall rabarbern användas
för odling till tidig försäljning
bör jorden vara ganska lätt och
varm. Den bästa skörden fås
på tyngre jord, som dock inte får
vara för sur. Rabarber tycker bra
om naturgödsel men ser ut att
trivas även med konstgödsel. I varje
fall bör mycket näring tillföras för
att man skall uppnå nödig
bladbildning och tillväxt för nästa års
odling. Plantering skall ske så
tidigt på våren som möjligt.
Rad-och plantavstånd kan vara ca en
meter. Starkvuxna sorter fordra
något större avstånd, svagvuxna
något mindre. Under första året
skördas icke rabarbern, den hålles
fri från ogräs och ev. tillföres
ytterligare näring för att stimulera
tillväxten. Nästa år börjar
skörden så snart stjälkarna äro 10—15
cm långa. De kunna sedan skördas
under hela sommaren. I juni växa
blomstänglarna fram men dessa
skäras av innan de kommit i blom
för att inte taga kraft från
plantan. Finnes naturlig gödsel kan
dylik plöjas ned varje höst. Skulle
sommaren bli torr kan det betala
sig att vattna rabarbern om
automatiska bevattningsanordningar
finnas. — Sparris (Asparagus
officinalis) är en gammal
kulturväxt. Odlingen har mera
koncentrerats till specialisterna. Förr var
sparrislister synliga nära nog i
varje trädgård, nu äro de ganska
sällsynta utom t. ex. i sydligaste
Skåne och på Gottland, där
odlingarna äro både många och stora.
En sparrisplanta kan bli 100 år
gammal men rotstocken har då
blivit så förgrenad, att den ger
alldeles för tunna skott. Mera än
20 år skördas vanligen icke från
en sparrislist. Det gäller att få
så långa stjälkar som möjligt och
då dessa enligt svensk smak skola
vara blekta för att inte bli för
starka i smaken, gäller det att från
början plantera så att stjälken har
ett stycke jord att passera innan
den når ytan. Ett sparrisfält
för-beredes noggrant genom att allt
flerårigt ogräs rensas bort. Jorden
bör därjämte vara stenfri och lätt.
Därför ligger också
sparrisodlingarna på den lätta sandjorden, trots
att sparris kräver mycket näring,
något som särskilt bör
understrykas. Före planteringen, som
lämpligen sker tidigt om våren, plöjes
diken upp på minst 1,5 m avstånd
från varandra. Dessa diken
breddas till en ränna som i sin tur
grä-ves och gödslas. I denna ränna
sättas tvååriga plantor med 50 cm
avstånd. Under första sommaren
sker intet annat än att jorden
hålles ren och till hösten då
stjälkarna vissnat ned och skurits bort
pålägges ett lager gödsel, som ev.
täckes med något jord. Nästa
sommar går på samma sätt med
grundlig gödsling för att plantorna skall
bli så kraftiga som möjligt och
först tredje våren tänkes på skörd.
Då skottas jord upp så att över
varje rad bildas en list. Denna
behöver till en början inte vara hög
men blir för varje år allt högre,
enär rotstockarna växa snett
uppåt. Snart börjar skörden. Med ett
sparrisjärn stickas alla skott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
