Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösa avlagringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1184
Lösa avlagringar
västra Skåne, där materialet till
stor del härstammar från lätt
söndersmulade kritbergarter. —
Moränen är i allmänhet tämligen jämnt
utbredd, men mångenstädes
uppträder den i form av mer eller
mindre långsträckta vallanhopningar
s. k. ändmoräner. De äro
uppkomna vid landisens kant av från
denna framsmält och hopskjutet
material. De äro i regel endast ett
fåtal meter höga, ofta med stora
block anhopade på den från isen
vettande sidan (distalsidan). Där
isranden en längre tid varit
stationär, kunna mäktiga vallar bildas
såsom fallet varit i mellersta
Sverige (mellansvenska än
dmoränerna). Ändmoräner träffas endast
inom områden, som, legat under
den dåvarande havsytans nivå. —
Under landisens tillbakaryckning
avsattes i jökelälvarnas
tunnelmynningar en deltakulle och vid isens
fortgående avsmältning
avlevererades årligen en sådan gruskulle,
förbunden med föregående års
genom en sträcka av finare sand.
Härigenom uppstodo de rader av
gruskullar, som bilda
rullstensåsar-m. Deras inre karakteriseras av
en tydlig sortering eller lagring
av materialet. Vid stenarnas
rullning i isälven blevo dessa kraftigt
nötta mot varandra och erhöllo den
för detta material typiska
klotformen. Jökelälvarnas deltaa
vlagringar kunna emellanåt få stor
utbredning, bildande bankformiga
grusfält med plan överyta, s. k.
randterrasser eller randplatåer.
Rull-stensgruset har fått stor
användning vid byggandet av vägar och
järnvägslinjer samt vid
framställning av murbruk, betong m. m. —
De talrika jökelälvarna, som under
landisens avsmältning utmynnade i
havet eller i issjöar, medförde icke
blott sand och grus utan även
mas
sor av fint slam. Detta avsattes
först på något avstånd från
iskanten i lugnare och djupare vatten
och bildade våra mäktiga
avlagringar av glaciala leror. Genom att
slamtillförseln var betydligt
rikligare under sommaren än under
vintern uppstod den bekanta
års-varvigheten hos dessa leror
(var-vig lera). Lerornas mineralogiska
sammansättning är beroende av
den berggrund, varifrån de
ursprungligen härstamma. Har denna
varit kalkrik kunna lerorna
erhålla en betydande kalkhalt och
betecknas som lermärgel. Den
kalkrika lermärgeln kan med fördel
begagnas som jordförbättringsmedel
och så skedde förr flerstädes,
framför allt i Skåne. Även,
kornstorleken kan växla och hos bottenlagren
är denna i allmänhet något större
och dessa bilda de lättare lerorna,
som högre upp i profilen övergå
till den mycket finkorniga, styva
lera, vilken är den glaciala lerans
allmännaste typ. Då den varviga
leran vanligen är mullfattig, kan
detta lättast avhjälpas genom
påförande av torvjord eller dy. När
leran erhåller större mullhalt, blir
den luckrare och porösare, varvid
den får större förmåga att i sig
upptaga fuktighet och
näringsämnen. Postglaciala
bildningar. I och med att landisen
avsmälte, drog sig isranden allt
längre mot norr. Stora delar av
vårt land voro emellertid täckta
av havet, men så småningom höjde
sig landet och nådde upp till
havsytan. Stora förändringar ägde rum
i floders och sjöars utseende, vilket
i sin tur förorsakade förändringar
av de glaciala bildningarna. Genom
vågornas inflytande urspolades
rullstensgruset och endast större
block blevo kvar, bildande vallar
av klapper. Vid rikligt djurliv i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
