Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Markvätskan - Marmor - Marmorerat - Marmorering - Martall - Martingal - Marskland - Maskinbolag - Maskinhållare och maskinstationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1210
Marmor — Maskinhållare och maskinstationer
Även i en nygödslad och
näringsrik jord är markvätskans salthalt
dock i regel ganska låg, ty största
delen även av de lösliga salterna
bindas vid jordpartiklarnas yta (se
Utbytesförmåga och Utlakning).
Av vattnet i jorden räknas till
markvätskan blott det, som kan
upptagas av växterna, alltså det
fria vattnet, kapillärvattnet och det
yttre höljet av adsorbtionsvattnet,
men ej det kemiskt bundna och ej
heller det hygroskopiska vattnet
(se Vatten). P.E.
Marmor, se Kalksten.
Marmorerat kött har rikligt med fett
insprängt i musklerna. Sådant kött
är smakligt och betingar gott pris
(se Köttkvalitet).
Marmorering kallas en av borbrist
förorsakad sjukdom hos kålrötter,
vilken visar sig i att klara, något
mörka partier i rotens inre ligga
inflätade mellan normalt färgade;
en snittyta erinrar därför om en
marmorskiva. I svårare fall bli de
klara delarna svampartade, och
hålrum kunna bildas genom
förruttnelse av rotens inre.
Marmorering nedsätter torrämneshalten och
hållbarheten betydligt. (Om orsak
och bekämpande se Hjärtröta.)
Th. Lfs.
Martall. Benämning på förkrympta,
ofta mycket krokiga och knotiga
tallar på mycket mager mark,
mossar, klippformationer o. d. A. P.
Martingal, en läderrem, som går från
sadelgjorden mellan frambenen och
delar sig i två grenar. De båda
grenarna sluta med var sin ring,
genom vilka tyglarna passera.
Martingal användes för att ryttaren
lättare skall hindra hästen att höja
huvud och hals. DhL
Marskland, benämning på flacka,
ofta översvämmade gräsmarker vid
den tyska och holländska
nordsjökusten.
Maskinbolag eller maskinförening är
en sammanslutning av jordbrukare
för gemensamt inköp och
gemensam användning av
jordbruksmaskiner. Inom storjordbruket har
mekaniseringen under senare år
gjort stora framsteg. Det mindre
jordbruket har haft svårt att följa
med i denna utveckling. Många
maskiner äro alltför dyrbara för att
kunna inköpas till en liten gård där
den årliga användningstiden för
maskinen blir obetydlig. Den
gemensamma maskinanvändningen
genom ett bolag eller en förening
kan bjuda en väg ut ur
svårigheterna. Härvid är det viktigt att
bolaget eller föreningen har lämpliga
stadgar och att fasta regler för
rätten att använda den
gemensamma maskinen finnas. Motsatsen
leder lätt till stridigheter. Med
hänsyn till maskinens hållbarhet är
det bra om en bestämd person
alltid kan åtaga sig maskinens
skötsel och ansvaret för denna. — I
regel lär den gemensamma
maskinanvändningen bli mest effektiv om
maskinhållare eller maskinstation
(se d. o.) anlitas. Rbg.
Maskinhållare och maskinstationer.
Gemensam maskinanvändning för
ett flertal jordbrukare kan ordnas
med hjälp av maskinbolag (se
d. o.), maskinhållare eller
maskinstationer. Maskinhållare är en
enskild person som mot viss taxa
ställer maskin och oftast även
skötare till jordbrukarnas förfogande.
När rörelsen når större omfång
och får en mera planmässig och på
längre sikt inställd uppläggning
talar man om
maskinstationer. Dessa ha till uppgift att
tillhandahålla såväl maskiner och
redskap som personal, vilken utför
arbetena åt de till stationen anslutna
jordbrukarna. En stations
maskinpark anpassas efter ortens behov
av maskinarbete. Finnes en med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
