- Project Runeberg -  Nya Lantmannens Bok /
1285

(1949) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Myr

1285

Kalkrik myr i närheten av Gisselås försöksgård i Jämtland.

t. ex. i ungefär denna betydelse
allmänt i Norrland, på Gotland och
Öland samt på spridda ställen i
övriga delar av landet, omväxlande
med flo, fly, kärr, torvmosse eller
mosse. I Kalmar län användes
”fen” som benämning för samma
sak; en benämning, som av
ortnamn att döma (Fenestad m. fl.)
har gamla anor i Götaland. Myrens
beskaffenhet växlar med de lokala
och klimatiska förhållandena. I
södra Sverige indelas myrarna
sedan gammalt i kärr och mossar (se
dessa ord) men i större delen av
Norrland, Dalarna och Värmland
äro dessa typer mera blandade.
Man brukar därför benämna de
norrländska myrarna biandmyrar.
Dessa bruka karakteriseras som
en grundyta av kärr, mer eller
mindre rikligt översållad med
mosstuvor. På vissa platser äro
dessa mosstuvor samlade till ett
tämligen sammanhängande bälte
runt omkring en central kärryta,

marginalmosse eller ringmosse. I
andra fall ligga mossytorna
spridda över hela kärrytan; på relativt
horisontella myrytor bli öarna mer
eller mindre rundade, ömyrar. Där
myrytan lutar bli tuvorna
långsträckta och orienterade vinkelrätt
mot lutningsriktningen,
revelmyrar eller strängmyrar.
Kombinationer mellan dessa typer
förekomma. I vissa fall kunna
mosstuvor-na täcka nästan hela myrytan. De
påminna då om högmossar eller
planmossar. De norrländska
biandmyrarna äro till allra största
delen uppkomna genom försumpning.
Myrar i starka lutningar benämnas
vanligen hängmyrar eller
backmyrar. Dylika ha ofta uppkommit
genom översilning av längs en
mindre sträcka framsipprande
grundvatten. Dessa myrar bilda
övergång till källmyrarna, vilka äro
bildade omkring en källåders
mynning. — I de nordligaste delarna
av Skandinavien förekommer en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 22:33:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyalantman/1333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free