Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myr - Myrlagg - Myrmalm - Myrobalan - Myrodling - Myror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1286
Myrlagg — Myror
närmast med biandmyren besläktad
martyp, som fått namnet palsmyr
(efter finska paalsat, varmed
förstås en skarpt begränsad högtuva
eller torvkulle). Palsmyren
kännetecknas av dylika, ofta mer än
meterhöga torvkullar, spridda över
myrens yta. Palsama äro
åtminstone delvia att beteckna som
upp-frysningsfenomen och myrtypen är
begränsad till områden, där tjälen
på lämpliga lokaler, såsom just i
palsama, ligger kvar året om.
Myrarna utgöra en betydande del
av Sveriges landareal. — I
Svea-och Götaland utom Dalarna och
Gotland uppgår myrarealen till
8,2 % av hela landarealen.
Myrarealen är mycket ojämnt fördelad.
I sydvästra Götaland utgöra
myrarna 17 %, i vissa trakter ända till
40 % av landarealen, men i Skånes
och Östergötlands kalkområden
endast 2 %. I Skåne finnas dock rätt
avsevärda arealer, vilka nu
redovisas som åker eller äng, men som
utgöra f. d. torvmossar, som under
gången tid avtorvats för
bränn-torvberedning, varefter bottnarna
utdikats och uppodlats. I Norrland
är den relativa myrarealen
genomsnittligt större. Myren har där sin
huvudsakliga utbredning inom
mo-ränlidernas region, där de över
vida områden utgöra 1/3 av
arealen eller mera. Hela myrarealen i
Sverige beräknas till 5,7 milj, ha
eller 14,3 % av landarealen.
Angående myrens användning se
Moss-odling, Myrodling och Torv. A. B.
Myrlagg, se Mosse.
Myrmalm, se Järnockra.
Myrobalan, se Körsbärsplommon.
Myrodling
I Sverige beräknar man att den odlade myrarealen uppgår till ungefär
0,6 millioner ha. Hela myrarealen skulle dock omfatta så mycket som 5,7
millioner ha eller drygt 14 procent av hela landarealen. För myrarnas
uppkomst och egenskaper som odlingsjordar redogöres i artiklarna
Organo-gena jordar, Torv, Mosse och Myr. Före uppodling bör marken i en myr
analyseras för att utröna odlingsvärdet. Artikeln Torv jordsanalys behandlar
denna fråga. Metoderna för myrmarkernas uppodling och utnyttjande
behandlas i artiklarna Mossodling och Kärr odling.
Myror, i mångåriga samhällen
levande gaddsteklar, som igenkännas på
att bakkroppen i basen är starkt
hopsnörd. De äro i allmänhet ljust
eller mörkt bruna, enfärgade.
Många arter sakna gadd. I varje
myrsamhälle finnas utom
bevingade hanar och honor, ”flygmyror”,
även vinglösa arbetsmyror,
”arbetare”, som äro
fortplantningsodug-liga honor. Hanarna dö snart efter
parningen, honorna leva däremot i
flera år och äro de som grunda
nya samhällen; arbetarna, som äro
de talrikaste, sörja för bobyggnad,
proviantering och yngelvård samt
samhällets försvar. De avlånga,
vita eller gulaktiga äggen, vilka
lätt häfta vid varandra i stora
klumpar, kunna växla i storlek hos
en och samma hona; hos den stora
hästmyran äro de omkring D/a nim
långa. Larverna äro blinda och
matas av arbetarna, i regel med
uppstötta vätskedroppar, som släppas
ned i larvernas mun. Pupporna äro
fria eller inneslutna i kokonger,
s. k. ”myrägg”. I myrbona leva
ofta även andra insekter, en del
som parasiter. Vissa arter hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
