Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljesyra - Oljeväxtcentralen - Oljeväxtodlarens centralförening u. p. a., Sveriges - Oljeväxtodling - Oljor - Ollon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljeväxtcentralen — Ollon
1373
som är olöslig i vatten men
bland-bar med alkohol och eter. Oljesyra
förekommer vanligen i de flesta
fetter, i särskilt stor mängd i feta
oljor och halvfeta fetter (se
vidare Fett). F.
Oljeväxtcentralen, en avdelning
under Svenska lantmännens
riksförbund (se det ordet) med uppgift
att handha försäljningen av
olje-växtodlarnas produktion.
Centralen, som har sitt säte i Malmö,
arbetar i nära samband med
Sveriges oljeväxtodlares centralförening
(se det ordet).
Oljeväxtodlares centralförening u. p.
a., Sveriges bildades år 1943 med
ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att
söka åstadkomma samarbete
mellan ekonomiska föreningar av
olje-växt- och andra fröodlare. Sina
syften försöker föreningen nå
genom att med avnämare av
oljeväx-ter träffa avtal om odlingsvillkor,
pris och leveransvillkor samt genom
att bedriva försöks- och
upplysningsverksamhet och i övrigt
handlägga ärenden av betydelse för
ol-jeväxtodlingen.
Oljeväxtodling
Odling av oljeväxter bedrives av människan i alla världsdelar i avsikt
att frambringa vegetabilisk olja för användning som föda eller för
tekniskt bruk. De viktigaste tropiska oljeväxterna äro kokospalmen,
oljepal-men, jordnöten och bomullsbusken. Av dessa behandlas den viktiga
jordnöten i en särskild artikel benämnd Jordnöt. Jordnöten är av betydelse ej
minst därför att den lämnar råmaterialet till de värdefulla fodermedlen
jordnötskakor och jordnötsmjöl (se Oljekakor). De viktigaste subtropiska
oljeväxterna äro olivträd och sojaböna. Den senare som har sin särskilda
artikel i Nya Lantmannens Bok är föremål för förädlingsarbete i vårt land
och odlas försöksvis här. I såväl subtropiskt som tempererat klimat odlas den
i särskild artikel behandlade Solrosen. Odling i vårt land av solrosor har
dock icke lämnat särskilt lovande resultat. — Den moderna svenska odlingen
av oljeväxter kan sägas leda sitt ursprung från år 1940, då det på grund
av andra världskriget och avspärrningen blev nödvändigt att inom landet
frambringa större mängder fett än tidigare. Sedan dess kan oljeväxtodlingen
sägas ha fått fast fot i Sverige. År 1948 beräknades den med oljeväxter
besådda arealen uppgå till omkring 80.000 ha. De praktiskt viktiga
oljeväxterna i vårt land äro raps, rybs, vitsenap, vallmo och oljelin. I artiklarna
Raps, Rybs, Senap, Vallmo och Lin redogöres för dessa växters egenskaper
och anvisningar lämnas om deras odling. Förutom de här ovan omnämnda
oljeväxterna finnas vissa som prövats eller som kunna tänkas få betydelse
hos oss. Dessa växter behandlas under sina namn i artiklarna Crambe,
Lindådra, Madia, Oljerättika och Safflor.
Oljor. Olja är beteckning för kemiskt
sett mycket olikartade ämnen. Man
kan indela oljor i följande
huvudgrupper: 1) Feta oljor, dvs. fetter
med låg smältpunkt (se Fett),
b) Mineraloljor, vilka äro kolväten
(se Bergolja och Kolväte). 3)
Ete
riska oljor, vilka i likhet med de
feta oljorna äro estrar, men ej som
fetterna av glycerin, utan av
envärdiga, vanligen lägre alkoholer
samt fettsyror (se Estrar). F.
Ollon. Frukten hos ek och bok.
Ekollonet, som sitter ensamt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
