Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prydnadsbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1438
Prydnadsbuskar
den mindre erfarne
trädgårdsodla-ren noga bör betänka sig, innan
han griper sig an med denna
dyrbara odling. — Schersmin
(Phila-delphus coronarius), är en
allbekant buske med vita, hos olika
sorter mer eller mindre starkt
doftande blommor. Jasmin, ett namn, som
i litteraturen alltemellanåt alldeles
felaktigt användes i fråga om
schersminbusken, är däremot en
från Kina härstammande
klättrande buske med gula blommor under
nov.—jan. Uthärdar endast som
planterad invid södervägg i Skåne.
— Silverbuske eller stjärnvide
(Elaeagnus ar gentea), en
kanadensisk ända upp i Lappland härdig
manshög buske med silvervita blad
och små gula, välluktande, under
försommaren framkommande
blommor. På vissa platser med särskilt
god jord kan busken bliva till
besvär på grund av allt för riklig
mängd uppväxande rotskott. —
Snöbär (Symphoricarpus
racemo-sus). En nordamerikansk, ända
upp i Lappland härdig, 1—2 m hög
buske med vackert bladverk,
ljusröda blommor under sommaren och
vita bär om hösten. Användes
särskilt uppåt landet ofta som
häckväxt. — Spirea (Spiræa), är ett
busksläkte, som omfattar ett
80-tal arter, varav ett flertal allmänt
odlas och räknas till våra
vackraste och mest användbara
prydnadsbuskar. Vanligast i odling var
förr S. salicifolia. Den
förekommer ofta förvildad i gamla
trädgårdar. Blommorna äro ljusröda
och sitta i tätt gyttrade
spiror i grenspetsarna. S. arguta och
S. vanhouttei äro ytligt sett
varandra ganska lika. Båda blomma
på våren och äro då helt
översållade med vita blommor.
Plymspir ea (Aruncus sylvester), är en
100—150 cm hög, buskliknande
ört. Den har mycket små
blommor, som sitta tätt gyttrade i
långa, toppställda blomställningar.
Plymspirean är utomordentligt
vacker som solitär- och häckväxt
och rekommenderas för både soligt
och halvskuggigt läge på fuktig
mark. — Syrén (Syringa). Detta
släkte omfattar ett antal allmänt
omtyckta prydnadsbuskar. En av
de mest bekanta arterna är persisk
syrén (S. persica), som på varma
platser uthärdar ända upp i
Härnö-sandstrakten. Den blir 3—5 m hög
och har ljusvioletta, i stora, något
hängande klasar sittande blommor.
Av densamma finnes en utmärkt
vacker form med högröda
blommor. Ungersk syrén (S. josiæa),
är en 3—4 m hög, ända upp i
Lappland uthärdande buske med
stora läderartade, mörka blad. De
violetta blommorna äro nästan
luktlösa. I norra Sverige är denna
syrén icke endast en ståtlig
pryd-nadsbuske utan även en mycket
förnämlig häckväxt. Vanlig syrén
(S. vulgaris), som härstammar
från södra Europa, påträffas här
och var förvildad i vårt land. Den
har vidsträckt användning både
som prydnadsbuske och som
häckväxt. Av själva arten, som har
starkt välluktande violetta
blommor, finnas former med vita,
enkla eller dubbla blommor ävensom
med lilaröda, lilablå eller mörkt
purpurröda blommor. Några av de
allra vackraste formerna
uppdragas även i stamform. —
Syrénhor-tensia (Hydrangea paniculata) är
en 1—2 m hög buske, som på
lämpliga platser kan uthärda
ända upp till Dalälven. Bäst
utvecklar syrénhortensian sina stora
vita blomklasar i lös, bördig jord
och på varma men något fuktiga
platser. Årsskotten böra årligen
beskäras på halva sin längd. Syrén-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
