Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotskott - Rotsläde - Rotstickling - Rotticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotsläde — Rotticka
1483
uppträdande i annan växtlighet bli
verkliga plågoris. Hos asp bli
rotskott särskilt rikliga sedan
moderträdet fällts, men deras utveckling
kan förhindras genom att trädet
ringbarkas något år före
fällningen ; den i bladen bildade
näringen kan då ej vandra ned till
rötterna, utan dessa svälta ihjäl.
Även många örtartade växter bilda
lätt rotskott och särskilt gäller
detta åtskilliga svåra ogräs,
maskros, rödsyra, åkermjölktistel och
andra, som i rotskotten ha väl så
viktiga spridningsorgan som i
fröna. Rotskott användas också för
avsiktlig förökning av vissa
kulturväxter, ex. hallon (se även
Förökning). D. L.
Rotsläde, se Rotfruktsupptagare.
Rotstickling, se Förökning.
Rotticka är en nära släkting till de
allmänt kända får- och
brödtickor-na. Den är sannolikt den svamp,
som inom skogsbruket
åstadkommer de största ekonomiska
förlusterna. Den angriper de flesta av
våra trädslag, men har sin
ojämförligt största betydelse som
skadegörare på granskog. Såvitt man
vet fordras för att angreppet skall
komma till stånd, döda eller sårade
rötter. Tyvärr är det av olika
anledningar blott alltför gott om så-
Fruktkroppar av rotticka på granstubbe.
dana rötter, framför allt i äldre
skog. Sjukdomsförloppet är helt
olika hos å ena sidan plantor och
ungskog och å andra sidan äldre
skog där kärnbildningen börjat.
Hos de förra växer svampen från
angreppspunkten snabbt fram till
rothalsen, där den dödar hela
stambasen, vilket medför att
barren gulna och trädet på kort tid
torkar. Samma företeelse kan även
åstadkommas av
honungsskivling-en och det är för lekmannen
omöjligt att säga, vilken av dessa
svampar det kan vara fråga om. I sin
andra form, dvs. som skadegörare
på äldre träd, uppträder rottickan
nästan uteslutande på gran, men
detta i stället i så mycket större
utsträckning. Från
angreppspunkten, den döda eller skadade
rotdelen, går svampen vidare genom
rötterna och upp i stammens kärnved,
där den så småningom breder ut
sig och följer fibrerna långt upp,
ofta 8—10 meter. Hur fort denna
tillväxt går vet man icke, men
mycket tyder på, att det, då den är
som kraftigast, rör sig om 0,5
meter eller mera pr år, alltså betydligt
mera än vad man i allmänhet
ansett. Det unga angreppet ter sig i
ett tvärsnitt av stammen i regel
som gråvioletta fläckar s. k.
ani-linved. Är angreppet något äldre ha
dessa fläckar smält samman till en
violett ring, som på utsidan
gränsar mot splinten. Innanför ringen
blir veden så småningom brun
med karakteristiska svarta streck.
Kring dessa uppstå vid högre ålder
ljusa stråk och i sista stadiet är
”rötan” ofta vit och vaddliknande.
Svampen har då förtärt allt utom
cellulosan. Även denna kan
försvinna och trädet bli mer eller
mindre ihåligt. Svampens fruktkropp
är sällan synlig över jordytan. I
allmänhet sitter den på undersidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
