Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rödsjuka - Rödskråp - Rödsvingel - Rödsyra - Rödtoppa - Rödved - Rödven - Röjningsgallring - Röjningskniv - Rök - Rökgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1496
Rödskråp — Rökgång
1) Vid akut rödsjuka insjukna
grisarna hastigt i hög feber och bli
blåröda under buken. Döden följer
ofta hastigt. — 2) Vid nässelfeber
stiger också temperaturen hastigt;
grisarna bli slöa och böka ned sig
i halmen. På ryggen och kroppens
sidoytor uppkomma fyrkantiga,
något upphöjda, röda fläckar.
Se-rumbehandling ger mycket gott
resultat. — 3) Som följd av en
tidigare genomgången lindrig
nässelfeber få svinen lätt hjärtfel och
knäledsinflammation (s. k.
kronisk rödsjuka). Dylika grisar sitta
som hundar och hosta samt bli blå
först om öronen och så småningom
över hela kroppen. Denna form av
rödsjuka för alltid inom relativt
kort tid till döden.
Rödsjukebacil-ler kan hos suggor framkalla
abort. Hos människa kan den, om
den inkommer i sår, orsaka en
svårartad blodförgiftning
(lymf-angit). — I vissa trakter av vårt
land kallas sommarsjuka (se d. o.)
hos nötkreatur även för rödsjuka
eller rödsot. Hfld.
Rödskråp, se Pestrot.
Rödsvingel, se Svingel.
Rödsyra, se Syra.
Rödtoppa (Odontites rubra), tillhör
lejongapsväxternas familj
(Scro-phulariaceæ) och är en 2—3 dm
hög, likgrenig ört med smala,
oskaftade blad och
centimeterlånga, röda blommor i ensidigt
vända klasar. Rödtoppan är rätt
vanlig i södra och mellersta
Sverige på såväl naturlig ängsmark
som kulturjord, särskilt ser man
den ofta om hösten på
stubbåkrarna. Som många andra växter
av samma familj är rödtoppan
halvparasit och suger näring ur
grannväxternas rötter. D. L.
Rödved kallas en ofta hos äldre
lövträd förekommande rödbrun eller
brun missfärgning av veden. Den
är i regel förorsakad av
rötsvampar och räknas som ett allvarligt
kvalitetsfel, men tillätes dock ofta
om dess utbredning är begränsad
till ett mindre parti i klampens
centrum (s. k. rödkärna). O.E.
Rödven, se Ven.
Röjningsgallring, röjning, är i
allmänhet den första
beståndsvår-dande åtgärd man företager i ett
bestånd. Ekonomiskt sett
kännetecknas den av att man i regel ej,
såsom fallet är med därefter
följande gallringar, kan tillgodogöra
sig de uttagna stammarna. Dessa
få ligga kvar i beståndet och
komma då vid förmultningen att bilda
ett icke föraktligt näringstillskott.
På grund av att röjningsgallringen
innebär en ren utgift kan den
lämpligen ej företagas annat än på
goda marker och under goda
av-sättningsförhållanden, där man
alltså genom beståndets framtida
utveckling får valuta för det
gjorda utlägget. — Vid
röjningsgallringen tar man sikte på att rensa
ut de kvalitativt sämsta
individerna, glesna ut för täta grupper
samt reglera trädslagsblandningen.
— Röjningsgallringar äro, vid
gynnsamma förhållanden ett
lämpligt arbete för jordbrukets
arbetskraft under tider, då den ej har
full sysselsättning inom sitt
egentliga arbetsområde och bör därför
framförallt å egendomar med
relativt stor skogsmark has i åtanke.
O.E.
Röjningskniv, ett redskap för
bort-huggning av smärre buskar och
kvistar eller för lövtäkt. Olika
typer förekomma, flertalet med den
småländska buskhackan som
förebild. B. W-n.
Rök, annat ord för skyl (se
Bärg-ningsmetoder).
Rökgång, se Murningsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
