Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsbrand - Skogsbrandsförsäkring - Skogsbrukssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsbrandförsäkring — Skogsbrukssätt
1545
den bästa nyttan. Fördenskull kan
man också med fördel använda
stålkvastar istället för ruskor. Har
man tillgång till vatten är
huvudregeln den, att vattnet i första
hand användes till överstrilning
(nedfuktning) av kort framför
eldfronten anlagda skyddsbälten (se
Brandgata). Om man ej kan nå
fram till dessa bälten med
eventuella slangledningar kan vattnet
med fördel spridas med vanliga
strilkannor. — Sedan man blivit
herre över en skogsbrand bör man
företaga en noggrann
eftersläck-ning och hålla brandfältet väl
bevakat till dess all fara är över.
O. E.
Skogsbrandförsäkring. Numera kan
växande skog brandförsäkras, och
den enskilda skogsägaren har
härigenom en synnerligen värdefull
möjlighet att skydda sig för
allvarliga förluster genom skogseld.
Skogsbrukssätt. Liksom odlad jord
kan och skall brukas på olika sätt
beroende på jordart, klimat,
lokala förhållanden m. m. kan och bör
skogsbruket variera alltefter
för-handenvarande förutsättningar. —
Man skiljer på två huvudtyper av
skogsbrukssätt, blädning och
trakthuggning. I det förstnämnda fallet
sker uttaget av den
avverknings-mogna skogen genom
plockhuggning, där man tar ett träd här och
ett där allteftersom de nå
lämpliga dimensioner och det
kringliggande beståndets utveckling ej
störes genom uttaget. Grundprincipen
är nämligen att i minsta
utsträckning rubba en naturlig utveckling
och att låta minsta möjliga
markyta ligga outnyttjad. Det mest
karaktäristiska för blädningsskogar
är frånvaron av kalmarker och
beståndets utpräglade olikåldrighet.
Alla åldrar äro representerade i
ungefär samma utsträckning. I
vissa fall kan det vara lämpligt att
uttaga en hel grupp träd på en
gång och man får då en form av
blädning, som kallast luckhuggning.
Skälen för en sådan åtgärd kunna
vara vitt skilda t. ex. svamp- eller
insektsangrepp, stormskador,
för-yngringssvårigheter m. m. Denna
luckhuggning kan under vissa
förutsättningar få en sådan
omfattning att den närmar sig den rena
trakthuggningen. Den ledande
principen vid trakthuggningen är
nämligen likåldrighet över stora
områden. Avverkning sker av en större
trakt samtidigt. Därefter anlägges
det nya beståndet genom fröträd,
sådd eller plantering och blir på så
sätt likåldrigt. Ofta löpbränner
man trakten så att allt ris efter
avverkningen och bottenskiktet av
mossa och ris förtäres av elden.
Härigenom ernås en bättre grobädd
för frö. Det uppkomna beståndet
skötes sedan under
utvecklingstiden medelst röjningar, gallringar,
ljushuggningar (se dessa ord) och
andra beståndsvårdande åtgärder
(vilket naturligtvis även kan ske i
blädningsskogar) och är så en
gång vid omloppstidens slut
färdigt att åter kalavverkas. Den
omständigheten att framförallt tall
avsätter en mycket värdefull och
ofta kraftig tillväxt under
ljus-huggnings- och fröträdsperioderna
har gjort, att man på goda
tallmarker i betydande omfattning
övergått till användande av s. k.
tvååldriga beståndsf ormer, dvs.
man låter ett nytt bestånd komma
upp under en skärm av från det
föregående beståndet kvarstående
träd. De äldre träden kunna då
under föryngringstiden utnyttja
marken för att sedan alltefter som de
uppnå lämpliga dimensioner och
plantbeståndet tätnar successivt
avverkas. — Strid har under flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
