Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slakteriavfall - Slakteriförbund, Sveriges - Slakteriförening - Slakterilånefond, Statens - Slakterisvin - Slaktförlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slakteriförbund, Sveriges — Slaktförlust
1571
kar avskräckande på djuren. Om
dessa få vänja sig så småningom
möter dock utfodring av måttliga
mängder ingen svårighet. Även
nötkreaturen vänja sig vid dessa för
dem av naturen främmande
fodermedel. Dagsgivorna böra för svin
begränsas till 2—3 hekto och för
mjölkkor till ungefär 1 kg. Hönsens
torrfoder kan till 5—10 % utgöras
av slakteriavfall i mjölform. —
Köttfodermjöl kan vara antingen
benfritt eller också innehålla
djurskelettets ben. Fetthalten i det
ben-haltiga mjölet växlar ganska
starkt. Åtminstone det benfria och
det fetthaltiga köttmjölet med ben
har vid utfodring till svin god
inverkan på fläskets beskaffenhet. —•
Blodmjöl består av torkat blod och
har formen av mörkt pulver. Det
är det äggviterikaste av alla våra
fodermedel. De omnämnda
fodermedlens fodervärde och
sammansättning framgå av
fodermedelsta-bellen i slutet av Band IV. Rbg.
Slakteriförbund, Sveriges, bildades
år 1933. Förbundet som har hela
landet till sitt verksamhetsområde
utgör en centralorganisation vars
medlemmar äro av producenterna
bildade och ägda
slakteriföreningar. Dess uppgift är främst att
främja medlemmarnas ekonomiska
intresse genom att i den
utsträckning som erfordras försälja
medlemmarnas överskott av slaktdjur
och slaktdjursprodukter samt
förmedla inköp av för
slakteridriften erforderliga förnödenheter. —
Antalet till rörelsen anslutna
jordbrukare var år 1948 ca 276.000. Se
även Föreningsrörelse. Rbg.
Slakteriförening är en andelsförening
av jordbrukare med ändamål att
slakta upp och försälja
medlemmarnas slaktdjur.
Slakteriföreningarna ha egna slakterier. Flera
driva charkuterifabriker i samband
med slakterierna och ha även egna
butiker. Landets slakteriföreningar
äro sammanslutna i Sveriges
Slakteriförbund (se även
Slakteriförbund, Sveriges). Rbg.
Slakterilånefond, Statens, se Statens
låne- och bidragsverksamhet.
Slakterisvin kallas svin som uppfödas
för att säljas till slakt, medan
hushållsgrisar uppfödas för att
användas i jordbrukarnas eget hushåll.
Hushållsgrisarna bruka i regel få
bli något äldre och tyngre än
slakterisvinen. Under vanliga
förhållanden kunna begreppen slakterisvin
och baconsvin sägas sammanfalla.
I bägge fallen är det fråga om svin
med muskelrikt fläsk och en
levande vikt på omkring 90 kg.
Slaktförlust betecknar skillnaden
mellan ett djurs levande vikt och
vikten av det egentliga köttet 24
timmar efter slakten, den s. k.
slakt vikten (kall vikten), uttryckt i
% av den levande vikten.
Viktskillnaden betingas av
slaktavfallet, som är en vedertagen men
icke helt riktig benämning för alla
de biprodukter, som vid slakten
frånskiljas det egentliga köttet och
som till mycket ringa del bestå av
avfall i vanlig mening. Till
”slaktavfallet” hänföres sålunda hud,
huvud och fötter (med undantag för
svin, av vilka i allmänhet endast
fargaltarna flås och i övrigt hud,
huvud och fötter följa
slaktkroppen), blod, de inre organen såsom
lunga, hjärta och lever, magar och
tarmar (med innehåll) samt juver.
Till slaktavfallet räknar man även
putstalg och putsister, dvs.
överflödigt fett såsom njurtalg och
bukister, s. k. sottalg, bringtalg
och löst sittande talgklumpar inuti
kroppen samt större talgklumpar
vid svansroten på storboskap och
mankistret på häst utanpå
kroppen, som måste bortputsas, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
