Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slakteri - Slakteriavfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1570
Slakteriavfall
del av den totala slakten som
verkställdes vid slakthusen. Större
betydelse i detta avseende fingo de
kontrollslakterier som uppfördes i
jordbrukarnas egen regi och detta
framför allt sedan
slakteriorganisationen i början av 1930-talet
erhållit sin nuvarande utformning
och utbyggts att omfatta hela
landet. Slakteriorganisationens
utveckling har fått till följd att
ehuru besiktningstvång endast är
obligatoriskt för städer och
samhällen med 4.000 invånare och
däröver år 1947 över 95 % av allt
salufört kött och fläsk var
föremål för besiktning innan det
fördes ut i handeln. — Såväl de
offentliga slakthusen som
kontrollslakterierna äro utrustade med
kyllokaler för nedkylning och
korttidslagring av slaktprodukterna,
men variera f. ö. ganska avsevärt
beträffande utrustning, speciellt
för biprodukternas tillvaratagande
och förädling. — I ett modernt
kontrollslakteri sker slakten i två
slakthallar, en för svin med
elektrisk bedövningsanläggning och
vacuumanläggning för
blodavtapp-ning och en för övriga djurslag.
Efter slakten få djurkropparna
hänga i svalhall eller i förkylrum
innan de föras vidare till
kylrum-men för nedkylning och
korttids-förvaring. Räntavfallet går till
tarmrenseriet där tarmarna rensas,
sorteras och saltas, hudarna till
hudsalteriet för renskrädning och
saltning och allt avfall som
kasseras som människoföda och icke är
lämpligt som rävfoder föres till
destruktionsanläggningar där
fettet utsmältes och resten torkas till
fodermjöl. Benen gå till
fettsmält-ningsanläggningen och dit föres
f. ö. allt matnyttigt fettavfall
såvida det icke levereras till central
fettsmältningsanläggning av expul-
sionstyp. Vid kontrollslakterierna
finns dessutom i allmänhet
lagerlokaler för saltning av fläsk och
vid de större ha under de senaste
åren även uppförts
frysanläggningar för infrysning och
långtidslagring av slaktprodukterna.
— Centralisering av slakten till
stora slakteriinrättningar har
otvivelaktigt inneburit en
rationalisering av slakterihanteringen av
stora mått såväl arbetstekniskt som
framförallt genom att ett restlöst
tillvaratagande möjliggjorts
beträffande de biprodukter som uppstå
vid slakten. — År 1947 funnos i
landet 7 offentliga slakthus, vilka
förut nämnts, 56 kontrollslakterier
i slakteriorganisationens ägo, och
18 kontrollslakterier ägda av
konsumentkooperationen eller privata
slakteriidkare. — Av den totala
saluförda slakten utfördes 1946 14 %
på de offentliga slakthusen och 73
% på kontrollslakterierna under
det att 13 % utfördes av mindre
byslaktare och av jordbrukarna
själva hemma på gårdarna. T. Sns.
Slakteriavfall. I slakterierna får man
alltid en del avfall som ej kan
användas till människoföda. Avfallet
kan däremot bli mycket värdefullt
foder för husdjuren. Särskilt
utmärkande för slakteriavfallet är
dess rikedom på äggvita av mycket
allsidig sammansättning.
Vid utfodring av svin och höns
är djuräggvita av särskilt stort
värde.
Avfall där ben ingår ha ett
betydande innehåll av de för djuren
värdefulla mineralen kalk och
fosforsyra. — De vanligaste
slakteriavfallen äro köttfodermjöl,
blodmjöl och färskt kokat
slakteriavfall. Det senare passar endast för
svin. Blodmjölet och
köttfodermjö-let har ofta en skarp lukt som
ver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
