Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerämnen - Sockerärt - Soda - Softcenterstål - Sojaböna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1598
Sockerämnen — Sojaböna
Sockerämnen, se Kolhydrater.
Sockerärt, se Köksväxtodling.
Soda, se Natrium.
Softcenterstål, se Trelagerstål.
Sojaböna (Soja hispida) hör till
ärtväxternas familj (Leguminosae)
och liknar i någon mån den
vanliga bruna bönan. Sojan
härstammar från fjärran Östern, där den
odlats sedan urminnes tider
(minst 5.000 år). På grund av
sojabönans höga halt av äggvita av
mycket förnäm kvalitet —
sojaäggvitan innehåller betydligt flera
aminosyror och är därför
fullvär-digare än växtäggvita i allmänhet
och liknar i detta avseende mera
djuräggvitan — har sojan i Kina
och Japan fått mycket stor
betydelse och kommit att i
befolkningens kost ersätta de animaliska
näringsmedlen. Sojan har även i
dessa trakter jämte ris utgjort
befolkningens huvudsakliga föda. Först
på 1800-talet spred sig sojaodlingen
utanför Ostasien, först till
Amerika, där sojan efter hand fått
mycket stor betydelse (areal 1942
Mogen sojaplanta.
4.000.000 hektar) och vidsträckt
användning, såväl som
näringsmedel som för olika tekniska
ändamål, och sedan till Europa.
Odlingen av soja i Europa kom till stånd
först på 1900-talet och bedrives nu
huvudsakligen i Rumänien och
Bulgarien. Försöksodling med växten
ifråga har förekommit i praktiskt
taget alla europeiska länder, och
även i Sverige arbetar man sedan
ett 10-tal år tillbaka på att få fram
sorter av soja, lämpliga för odling
här. Förädlingsarbetet med soja
har varit mycket framgångsrikt,
men sorterna äro dock ännu så
pass sent mognande, att endast de
klimatiskt mest gynnade delarna
av landet kunna komma ifråga för
sojaodling. Dessutom blir
avkastningen vid odling här så låg, att
växten icke såsom oljeväxt kan
konkurrera med de egentliga
svenska oljeväxterna, raps, vitsenap
m. fl. Däremot torde sojan redan
nu kunna få en viss betydelse som
äggviteväxt, varvid den tänkes
använd som människoföda direkt i en
eller annan form. Sojaplantan har
en upprätt stam, varierande i höjd
mellan 25 och 125 cm, tredelade
blad, som vid mognaden i regel
falla av, och mycket små, vita
eller violetta blommor, samlade i
grupper om 4—5 i grenvinklarna.
Frukten är en balja, innehållande
1—4 frön. Såväl stam som blad och
frukt äro mer eller mindre håriga.
Fröna äro mycket varierande
såväl till storlek som färg och form.
1.000-kornvikten kan hos olika
sorter variera från 50 g till 400 g;
färgen kan vara gul, grön, brun,
svart, enfärgad eller mer eller
mindre marmorerad eller brokig
eventuellt med fröärr i annan färg.
Formen kan vara klotrund eller
långsträckt eller plattad.
Fetthal-ten är i importerade sojabönor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
