Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stallgödsel - Stallgödselns bakterier - Stallgödselspridare - Stallsmak - Stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1620
Stallgödselns bakterier — Stam
Stallgödseln nedplöjes omedelbart
efter utspridningen. Får
stallgödseln efter utkörningen ligga i
små-högar, blir det stora
näringsför-luster genom urlakning,
bortrin-ning och avdunstning.
Stallgödsel,, som får ligga
utspridd före myllningen,
förlorar på fyra dygn halva sitt
vär-ie i jämförelse med stallgödsel,
som nedbrukas genast efter
spridningen.
Inblandning av superfosfat i
stallgödseln medför, att kravet på
omedelbar nedplöjning kan något
mildras. — På vallar sprides
stallgödseln under regnväder, på jämn
mark eventuellt på ett tunt
snötäcke. — Urin och gödselvatten
utnyttjas bäst på jordar, som
förutom kväve även behöva kalium
samt av sådana grödor, där de
kunna nedmyllas antingen direkt
genom urinmyllare eller genom
omedelbart efter spridningen
företagen nedharvning.
Vid användning av urin och
gödselvatten till gräsvallar bör
spridningen helst ske under
regn och i varje fall icke på
torr, solbelyst gräsmatta.
Förutom stallgödsel behövs på de
flesta jordar även handelsgödsel
(se d. o., Gödsling och
Bristsjukdomar). G. S.
Stallgödselns bakterier. Man har förr
tillmätt stallgödselns bakterier
stort värde emedan man förutsatte
att dessa skulle berika jordens
egen bakterieflora. Senare
forskning har dock påvisat att större
delen av stallgödselns bakterier ej
utvecklas i jorden, emedan de till
stor del härstammar från
djurens matsmältningsorgan och äro
mest anpassade för tarmkanalens
temperatur, fuktighetsförhållanden
o. dyl. Deras torrsubstans
sönderdelas efter hand i jorden och
kommer växterna till godo. Urinen
är från friska djur tämligen fri
från bakterier men efter beröring
med gödsel, halm och stallgolv
stiger dess bakteriehalt hastigt och
är snart nog lika stor som
träc-kens och kan enligt
forskningsresultaten uppgå till milliarder per
gram. — Stallgödselns brinning är
resultat av dess bakteriers
verksamhet och om gödseln ligger
luc-kert så luft får tillträde kan
”brin-ningen” ske hastigt under 60—70°
C temperatur, vilket förorsakar
stora kväveförluster, ända upp till
50 å 70 %. För att minska dessa
förluster är det så ofantligt
viktigt att gödseln packas och
tilltrampas väl i gödselstaden och
hålles lagom fuktig samt att urinen
förvaras i urinbrunn med
tätslutande lock eller uppsuges av
torvströ, vilket förhindrar
ammoniak-jäsning och därmed onödiga
kväveförluster. KIK.
Stallgödselspridare, se Gödselspridare
Stallsmak, se Smör.
Stam. 1. Stammen räknas jämte
roten och bladen som ett av de högre
växternas grundorgan och
utmär-kes bl. a. av att den bär eller har
burit (bär märken efter) blad,
vilket den till sin byggnad f. ö.
ganska likartade roten aldrig gör
(jfr Rot). Stam och blad bilda
tillsammans knoppar och skott (se
dessa ord). Man kan urskilja en
mängd olika typer av stammar, låt
vara att gränserna mellan dessa
oftast är föga skarp. Man talar
sålunda om luftstammar, som växa
ovan jord, och jordstammar, som
växa i eller under jordytan.
Luftstammarna ha mestadels upprätt
växtsätt, men när stammen grenar
sig få grenarna (även dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
